Nu är jag hemma igen! Och jag har gjort ett val, jag skulle mycket väl ha kunnat låta bli att blogga tills imorgon och då skrutit om min härliga Västerås-resa, men jag väljer att säga som det är. Jag upplevde boendet på det där hotellet som att bo i en konservburk. Om man tar det bit för bit, så är allting bra och sant som stod i reklamen! Röd stuga (mini) med vita knutar, sjönära och i sovrummet kunde man se fiskar precis utanför fönstret! Att bada gick utmärkt, det var ju bara att hoppa i ca en halvmeter från ytterdörren, och på trädäcket runtom kunde man ligga och sola eller sitta och äta. Bekväma sängar dessutom...

Men om man slår ihop det, så får man bara konstatera att det passade inte mig. Jo, hela första dagen var skön på alla vis, jag solade, badade en gång (det var ju tvunget efter en svettig resa), läste i min bok och löste kordord. Tillvaron gungade hela tiden eftersom det gick vågor, och eftersom det gick förbi så många motorbåtar så blev det svall också. Några körde ett varv runt, nära... För att inte tala om turistbåten, den gick nära den och stor var den och vilka svallvågor det blev då !  Endel körde ända fram och tog kort.

Nere i sovdelen var det verkligen fiskar precis utanför fönstret, stora och små, hela tiden. Jag hade ju tänkt 2 nätter: en för att se på sjön by night och fiskarna, men fiskarna försvann när det blev mörkt. Och jag var stentrött. Men å andra sidan fick jag då verkligen känslan av konservburk, man klättrade ner till sovdelen på en stege genom ett "rör". Sen kunde man ju ligga där och titta upp genom detta "rör", och överst var ett stort tungt lock som man då öppnat innan. Öppnades precis som en burk dessutom, ni vet man viker undan det men det blir en liten bit över... Så helst hade jag faktiskt dunstat redan där. Men det gick ju inte, jag hade ingen annanstans att göra av mig. Och jag sov som en stock hela natten. På morgonen var det två stora gösar på plats, utöver all småfisk.

Det där locket var som sagt öppet hela tiden, så när jag gick omkring uppe inomhus var jag rädd att ramla ner i det. Hade ju räckt med en oväntad svallvåg!

Så ja, morgonen dag två (idag) valde jag att åka hem.

Jag passar inte på sjön i en konservburk. Jag är och förblir sommarstugemänniska! Och upplevelsen som skulle blivit semesterns höjdpunkt, blev ett hejans magplask.

Å andra sidan, när jag steg av tåget för att byta i Alvesta, steg Ingmar Nordström av samma tåg. För samma byte. Sen var tåget en timme försenat, så vi tog bussen. Både Nordström och jag. Det ni!