Det var inget roligt beslut jag fattat, om att ge G-ås ny ägare. Egentligen förstår jag inte varför jag gjort det, hur jag ska kunna vara av med det som betyder mest av allt i världen för mig. Jag ångrar mig ganska kolossalt emellanåt... *snyft*

Men, om jag har tänkt rätt, och det tror jag att jag har, så blir det i slutänden ganska bra! De i Älmhult är inga omöjliga personer, och jag har ju inte sålt det. Jag har bara gett bort den tunga delen så att säga, den del jag nog får tillstå att jag inte sköter! Jag sitter hellre med en god bok / tidning än klipper gräset t.ex I svartare stunder tänker jag att "nu får jag aldrig mer göra det", men gör jag just det nu då? Nej, det gör jag inte. Och helt hopplöst och omöjligt är det inte för framtiden!! Det är ju inte så att jag nu blir portförbjuden där (ska snyta mig), mej kan de inte stoppa, ha-ha! Jag kommer liksom nu, att kunna köra ner precis när jag känner för det, och stanna de timmar jag vill. Vi kommer säkert att hitta en lösning.

Ska förresten bli rätt kul att se vad de gör av det de får, fast en sak är säker: kröker de en enda spik i huset så blir det stryk! Vi vet heller inte vad husspöket Jöns tycker om det här. De kanske inte vågar övernatta där, hi-hi! I såfall kommer jag som ett skott! För jag vågar, herregud!

Den värsta tanken, som dessutom är helt sann, är att jag nu blir som min mormor!! Jag kommer att sitta på en stol och kommendera ungdomen, ha-ha! Och sen kanske jag gör som Görgen sa, skaffar något här. Så jag kan pipa dit när jag kommer hem på kvällen och mysa runt lite. Inte ha tio mil enkel resa. Jag har satt både honom och AMF i arbete om de vet något torp åt mig.

Nån mer som vet? Max Ramkvilla eller Växjö, inte längre tack!! Jag hyr det gärna, så slipper jag renovera ett torp till.

Och en sak till: om jag nu känner såhär för att byta ägare - och få behålla bästa delen! - i Getterås: hur ska jag då känna det när jag ska sälja Parkgatehuset????

Nu ska jag försöka snyta mig och sen åka och bada.