Snacka dilemma: äntligen sommarkväll ute, man vill bara ut - och så är jag stentrött!

Hi-hi-hi... Eller nej förresten, glöm det. Nu ska jag älta alla mina grubblerier angående min enda semesterplan. Så kanske någon har ett smart svar. Som det är nu är, slutar det väl med att semestern både hinner komma och gå innan jag bestämt mig.

Själva grejen är att jag tänkte gå Vasaloppsleden. Hög tid att fixa boende (jag vet var, bara tal om att bestämma sig och då boka rum). Nästa fråga är om jag ska köra själv eller ta buss? Har sina för- och nackdelar båda delarna. Med bil kan jag hasa mig fram i den takt jag vill, och framför allt köra hem när jag får hemlängtan! Men med buss (fr Stockholm) kan jag koppla av, och framför allt kanske träffa fler som också ska gå. Fast med egen bil kan jag flytta mig runt i Dalarna också, annars får jag passa busstider hit och dit!

En annan fråga är, ifall jag får tag på någon som kan vakta huset här hemma! Har hört med en granne men inte fått svar. Har också frågat en annan bekant men inte fått svar därifrån heller. Och utan husvakt så ingen resa, för det handlar ändå om två veckor nästan! Och hmm, känns lite länge att vara borta två hela veckor...

Ja, och hur ska jag nånsin kunna göra detta, om jag inte är beredd att vara borta så länge?? Vore det inte lika bra att gå leden, så jag får den ur mitt huvud? Tänk om jag kunde bara bestämma mig!

Efter en jobbhelg tog jag komp idag - och det regnar! Yes det regnar! Jag fick en sovardag till skänks...

Nu är det namninsamling på fb, samma som jag gjorde på egna fötter för några år sen. Man kan, om man är hugad, gå in på www.peta.org/feat/ChineseFurFarms/index.asp, och se hur det går till på de kinesiska pälsfarmarna, när de flänger katter och hundar.

Jag känner igen den adressen från när jag själv, som sagt, samlade namn mot, ja, det var nog Kina faktiskt! Fördelen jag hade med mig då, var att det visats på tv. 500 namnunderskrifter ska de ha, jag kom upp i 300 nånting.

Men inte alla skrev under. För det första finns det ju folk som aldrig skriver under någonting, vad det än gäller (hur klarar de sig igenom livet egentligen?). Sånt är inget att göra åt. Sen fanns det de, som trodde att jag inte visste vart jag skulle sända namnlistorna sen. Att alltihop bara var ett påhitt av mig. Åter andra sa att det var fel att samla in namn så, för det där tillhörde Kinas kultur och den fick man inte röra!

Ja ni. Det är ju så, ofrånkomligen, att de onda klarar sig pga att de goda är så goda. De goda är på ren svenska dumma! Tolka det hur ni vill!

Nu går vi över till hur jag själv behandlar vissa djur... Igår kväll, när jag kom hem från jobbet, var det för varmt inne. Så jag öppnade sovrumsfönstret, och sen satte jag mig vid datorn och tiden gick! När jag sen skulle stänga, tittade jag ut. Och se där: upp för väggen kröp en mördarsnigeldjävel, bara några dm kvar till fönstret! Jag stängde kvickt som tåget, men tanken på att den skulle krypa upp på fönstret och slemma... Så jag ner i källaren och hämtade upp ett kvastskaft (borsten har lossnat). Sen öppnade jag fönstret igen och klippte till snigeln så den flög ner i gräset igen. Det var med äckligt. Sen kom tankarna: tänk om jag har någon inne redan, som var snabbare än den där?

Men än har jag inte stött på någon, tack och lov.

Min nygamla raketdator pinnar på, och helt plötsligt kom jag att tänka på, att jag ju faktiskt har en blogg på blogspot med! Men det är evinnerliga tider jag var där, så lösenordet dit finns bara inte. I mitt minne alltså. En kul grej med raketdatorn är annars, att lösenorden kommer susande av sig själva, de står där redan! Bra eller dåligt, tja, just på blogspot hade det ju varit bra faktiskt... Men nu står det att servern sänder fel sida eller något sånt, så det är omöjligt för mig att komma in på blogspot. Det är helt enkelt förfärligt tråkigt, eftersom jag gillade min blogg där. Nu lär jag aldrig mer få se den. Eller? Jag försökte med att klicka på "skapa ny blogg", för det har funkat förr, då känner ju datorn igen namnet och talar om att man redan finns, och vips är man inne. Men det fick jag inte heller! Jag fick inte vara inne där helt enkelt, så kunde det bli ifall man inaktiverat stod det. Det har jag inte gjort vad jag kan påminna mig. Fast vem vet. Det kunde också bli såhär om jag "vägrat ta emot kakor", vilket jag antar betyder att jag vägrat ta emot cookies! Aja, tackom och lovom för denna sidan då!

Jag har inte farit runt som en raket och gjort så mycket som jag trodde, denna helgen. Delvis skyller jag det på åskan. För igår förmiddag var jag så trött att jag inte kunde hålla mig uppe, jag sov i flera timmar. Sen på eftermiddan brakade det ju löst, åskväder efter åskväder. Och vad kan man göra då? Inte måla utomhus iaf! Men det var ändå väl tajmat, för jag hann att göra det jag skulle mellan åskattackerna. Jag hade precis, jag snackar precis, kokat klart jordgubbssylten men inte fått ner den i burkar, samt fått kaffet klart, när första mullret kom.

När det var färdigåskat, hann jag diska och lite annat sånt som annars är olämpligt.

Inför kvällens färd av Tor, hade jag satt på tv:n och skulle se en film. Den hann jag se tjugo minuter av. Fast det mullret gav sig iväg ut över sjön, jag hade inte ont av det men det kan man ju inte veta. Sen hann jag få kvällskaffet. När det åskade på natten löste jag korsord. Vad ska man göra. Innan dess hade jag förresten överträffat mig själv, genom att i lugn och ro lägga mig och sova, fast molnen såg ut som de gjorde!

Jenny A har lurat mig grundligt. Hon bjöd in mig till Ekefestivalen den 7:e juli. Då var jag till allas stora förvåning LEDIG, alltså jag menar finns  detta bara?? Ett nöje som jag kan vara med på??! Men nu läste jag på deras hemsida, att det blivit fel, och det är den tjugo-sjunde! Mitt i min enda semesterplan. Min enda!

Haha-ja...ledig är jag ju onekligen! Men däremot, eventuellt, ganska långt hemifrån!!

Gud vad det var skönt att skriva här, jag får bre ut mig och vet, att vissa på fb inte läser detta... He-he, sen är det ju inget fel att vara med där! Nu insåg jag att jag suttit här länge, klockan går och det finns en morgondag när jag ska göra resten som jag inte gjort idag! Till tisdagen! Och så väntar dagens disk.

Hurra, tack vare Ola H så har jag fått en ny dator! Gratis kan man säga! Bra va? Ja, han gav mig ett tips på att byta från Internet Explorer till Firefox, så det gjorde jag och vips, jag fick en kanonkula till computer. Behöver alltså inte köpa nån ny, ej heller gå till Doktor Leif. Feta slanten insparad, då kan jag betala av på bilen istället!

Däremot fick jag ringa till Telia och fråga efter mitt lösenord till mailen. Men det har jag behövt göra länge, så det var inte helt fel att få det också gjort, rätt det var lång kö...

Det tycks mig som att mina förut trogna läsare har gett upp, jag säger inte om det eftersom det var ett pass när jag inte skrev något. Hihihi... så nu kan jag skriva vad jag vill! Hmmm, vem av dem ska jag börja med?

Knudsen kanske, nej tar en annan dansk, Lena Poulsen! Undrar just vad hon vill ha för dricka den nittonde. Det är ju alltid ett problem för mig, för jämt när jag bjuder hem folk så glömmer jag att de vill ha något att dricka också. Sist det hände, var det tack och lov de i P-ås, så de drack vatten... Snacka fest!

Det regnar ute ikväll, om ni inte visste det. Ingen ute i detta samhället. Ja, skulle vara hundägarna då, men de har inte detta stråket. Denna helgen är jag ledig, så härligt! Det är andra som ska jobba sin första mastodonthelg. Kul att tänka på! Mindre kul att tänka på, är en dödsannons jag läste idag. Jag vet mycket väl vem det var, en såndär som man känt sen sjuttiotalet iaf, en tjej som alltid och jag menar alltid var glad. Sussie. Undrar så vad som hände henne... Ett år yngre än jag. Det är ju ingen ålder! Hon hade en ponny som hette Galder då på sjuttiotalet, sen en stor häst som hette Midnight. *suck* ja vad livet är konstigt. Jag fick läsa annonsen tre gånger innan jag fattade, och tänkte ändå "Men inte Sussie !".

Får väl lätta upp stämningen med en insändare idag. Där stod det att "en av tio blinkar i rondellerna". Ja, det gör jag! Heja mej! En av tio - det är jag ! Och Matilda på jobbet, hon blinkade visst också ibland sa hon.

Åh vad jag är uppretad! Jag får modell störtblödning på datorn. Eller vad det nu är, iaf så har jag massor att säga som jag verkligen vill  lägga ut på fb, och så går det inte att komma ut på den sidan!!! Jag har försökt från fyra olika håll så att säga, från mailen då t.ex., men icke heller.

Jag har ju varit och ridit ikväll, en ny häst i L Heda. Amelia heter den, en fjording, och den snälla härliga hästen! Åh vilken häst! Hon är inte så hög heller. Åldern är 20  +, Tanten!

Fast allt började ju förstås bakvänt. Jag hittade hästen i hagen, ihop med en häst som heter Dina, men jag hittade inte grinden. Hon som äger stället har liksom sitt eget sätt att knåpa ihop "grindar" på, med elstängsel då och snurrade trådar bl.a Därför ser det först inte ut som en öppning (de flesta har ju två trådar med två handtag). Men när jag väl klurat ut detta, skulle jag ta ut Amelia - och då naturligtvis smet även Dina ut! Inte kul sånt med okända hästar! Visst hände sånt mej i Rödje med, men då var det kända ridskolepållar. De sprang ner till stallet och in där, that was that liksom. Denna Dina, sprang upp till huset och jagade upp en annan häst i en hage, och denna häst var skadad och fick inte röra sig egentligen. Nu sprang han race efter race i galopp. Ägaren Tina fick tag i Dina och jag fick ta tillbaka henne till hagen, och då började hon fara runt där, för då var ju kompisen inte på plats!

Vad jag ställde till. Dessutom hade jag i hasten ställt in Amelia i första bästa box, och sen fick jag inte upp dörren dit in igen.

Tina föreslog att jag väl kunde rida på banan eller rida ut. Eeeehhh... På en okänd häst? Nej, det blev en ridtur i ridhuset första gången, och sen skrittade vi lite längs vägen (kanske fem minuter). Men Amelia kändes mycket trygg och pålitlig.

Efter ridturen hade jag fått instruktioner av Tina, hur jag skulle slänga in hö i hagen åt Dina, så att hon hade att göra med att äta när Amelia kom. Fast innan jag hann så långt, kom det en privatryttare, som hjälpte mig. Varför inte liksom. Sen plockade jag ihop grejer jag strött runt mig, och körde hem. Ungefär så.

Sen kväll efter jobbet, jag vet att jag glömde en sak ute sist jag var i Blekinge. Så jag tog ett beslut om att köra när jag ändå var "i gasen", istället för att chansa på att jag var pigg sen på min lediga dag. För det var jag verkligen inte!!

Ända ner till Ingelstad kände jag hela tiden efter ifall jag var för trött egentligen, men kände ingen som helst trötthet. Det gör jag aldrig när jag jobbat kväll, det tar några timmar innan jag varvat ner. Så pigg som en lärka la jag mil till mil. Framemot Broaryd gick månen upp, och utanför Linneryd glimmade den till i Ronnebyån. Fullmåne! OK det var inte roligt hela tiden jag körde, men nu hade jag ju glömt de där grejerna ute och då så måste jag ändå ner nån gång! Efter Rävemåla kändes det bättre, och när jag svängde in på Fösingsmålavägen kändes allting jaaa! Det började skymma i skogen men det var ljust på himlen.

I radion spelades " Dancing Queen ", det var sommarnatt och jag höll på att drabbas av sommarsprall, tänkte nästan gå ut och dansa i skogen! När jag kom fram till "min" kära sommarstuga la jag först då in grejerna jag glömt kvar. Sen blev jag stående och bara älskade stället. Den totala tystnaden, bara en trött fågelflöjt långt ut i skogen, den spegelblanka sjön, inte ett blad som rörde sig, den totala stillheten och så de fina husen - och sommarnatten runt omkring dem! Jag fick inte nog. Jag ville stå där hela natten, fast jag i grunden frös så jag hackade tänder ( det var  +4 ute). Med stolthet insåg jag att vi - de i Älmhult, mina kusinbarn och jag - äger detta stället. Inte någon annan! Det skulle stå kvar, även om jag körde därifrån. Med den insikten var det lättare att sätta sig i bilen och köra hemåt. Nu spelade radion " Summernight city ", sen kom " Roll over Beethoven " och några sjung-med-låtar. På så vis rullade milen lätt. Rakt framför mig hade jag länge en stor molnbank, i skymningen och med skog på båda sidor vägen, såg den ut som ett stort fjäll. Lite ögon-lureri! (Jag kommer inte på det rätta ordet).

Innan jag visste ordet av var jag i Ingelstad, och sen gick det lätt. När jag rullade in i Växjö bröts dock nattens förtrollning, där var fler bilar och gamla Växjö liksom.

Men lycke lycke oss, som äger ett så fint sommarställe, säger jag bara!!!