Inatt var det åska här, sent också, och jag löste korsord under tiden. Ett utmärkt tidsfördriv. Då kan man ha lyset tänt och slipper se blixtarna. Fast det var ett "lagom" åskväder, tur det inte blev värre. Det, och jag, tycks iaf ha hållit undulaterna vakna, för de sitter och sover som stockar idag.

Innan jag stigit upp idag, hörde jag ett väldigt jamande utifrån. Det var modell hankatt, och lät nära så jag steg upp och tittade ut genom det öppna fönstret. Då var det en vit katt inne hos Bladhs. Det sägs ju att vita katter är döva, men det var då inte denna! När jag pratade med den kom den sättandes, och när den nosat runt lite la den  sig på en platta i solen. Jag gick ut på trappan, och då kom den, strök sig medan den spann och spann... Jag fick klappa den, den är väldigt kelen och tam. När jag gått in, jamade den utanför. Jag stängde in fåglarna och släppte in katten, men den nosade runt och sen ville den ut igen.

När jag skulle äta frukost på uteplatsen, kom katten igen. Den strök omkring och var allmänt mysig, men tiggde inte mat som väl var. Till slut la han sig på tidningen, försökte först ligga i knät men mina shorts var för hala så han åkte ner hela tiden. När han råkade rulla sig över bordkanten, gick jag in. Då gick han med, fast då fick jag rädda fåglarna! Själv hade jag vita katthår över hela mig.

Det är verkligen en väldigt tam katt, har säkert en familj någonstans. Jag vet att jag har sett den förr på samhället. Till slut gick den ut, men la sig på trappan. När jag tittade ut, låg den på ett trappsteg i solen - och på andra sidan samma trappsteg satt en skata. Beslöt kalla katten Blixten.

Lite efter tio hade han gett sig iväg, och jag har inte hört skatorna heller.

Igår firade jag Nationaldagen i Getterås, de timmar jag fick. Sen skulle jag hem och jobba, det var surt det kan jag säga, men jag sög ut de minuter jag hade i G-ås. Världens bästa G-ås.