När jag körde hem från Blekinge, fick jag ju stanna två gånger för att släppa förbi kön bakom. Det höll Majsan på att skratta ihjäl sig åt igår. Frågade hur sakta jag körde egentligen?

Det verkar som om alla fått huvudet fullt med frågetecken istället för utropstecken, efter mötet med Attendo. Klart är att de raskt ska dra ner på folk, man kan hamna på något av deras andra arbetsplatser i stan istället. Det vill man ju inte! Och vi ska, trots personalminskning, ta över den städning av korridorer som Städkraft har idag. Att vi inte får äta pedagogiskt längre förstod vi nästan innan - men som jag hörde idag, att vi inte ens får äta med de gamla?? Hur ska vi mata då? Och ska vi först gå undan och äta, för att sen sitta och se på när de äter? Eller som det var nånstans - en enda personal skötte hela ruljansen i matsalen. Jag undrar över det med, hur mycket vi kommer att bli ensamma på avdelningen.

Men det bästa - värsta - var ändå det som hände på Rosrots avdelning. De sa:

- Oh så stora lägenheter. Här får det ju plats två!

Man kan undra vad de ska säga om oss då, som har större lägenheter?

Ja, det är mycket myror i huvudet. Men man får väl tänka som Empan, att det säkert blir bra senare.

Igår blev jag arg på Herkules. När jag väl sladdat färdigt i hagen och fått på Ramona grimman, och vänt henne om, la Herkules öronen bakåt och började jaga henne! Hon satte naturligtvis fart och sprang, och jag stöp mellan henne och staketet. Då var jag lite rädd faktiskt, för att hon skulle trampa på mig. Hur lätt hade inte det varit i mörkret.Dessutom kunde jag ju ha tappat taget i grimskaftet och hon sprungit iväg med det efter sig. För dig som inte vet, så kan hästen trampa på grimskaftet, få tvärstopp och bryta nacken. Annars hade jag nytta av både Ramonas storlek och Råsa när jag kanade som värst. Trots det stöp jag en gång till innanför grinden precis, men då stod Ramona still så det var ingen fara.

Löjliga i historian var, att jag invigde min nya fina jacka. Så min tanke var, att måtte jag inte få lera på den nu! Ridbyxorna är så gamla att det liksom inte gör så mycket...  

Igår var jag på två möten på jobbet. Det första gav bara förvirring kände jag sen igår kväll. Det andra var hur vi kan föra in musik i jobbet med de gamla, spela och sjunga med dem (inte för dem utan med dem!). Så idag kan jag tänka mig att det sjungs på avdelningen! Jag hade ledig dag igår så där blev det ttf, ha-ha! Tror jag åtminstone! Jag skulle vilja åka in till Plantagen och bunkra krukväxter nu till advent, men idag börjar jag jobba igen efter ledigheten. Och att köra in efter jobbet torsdag eller fredag, när jag slutar 15:00, är jag nog för feg för... Jag har blivit utskälld förr i jultrafiken i det kvarteret: det kom bilar och bilar och bilar och..... inte en chans att köra ut. Gubben i bilen bakom blev vansinnig och kom fram och skällde. Jaja, det är naturligtvis bara en fråga om hur många bucklor man vill ha på bilen. Och eftersom min bil ännu efter 9 år är buckelfri, så förstår ni hur fegt jag kör. Ha-ha  !