Om någon skulle råka vara nyfiken på hur ridningen gick idag, så har jag inte ridit. Men jag har varit uppe och klappat om Ramona i alla fall... Ibland får jag för mig att något ska hända när jag rider, då vill jag inte köra dit alls. Men när man väl är där, står nära Ramona och känner hennes värme och stora lugn så smittar det av sig. Då vet jag att jag inte kört i onödan. Hon är lika lugn som hon är stor, och betänk då att hon är ardenner.

Ikväll i alla fall, så besökte jag henne i hagen. Och som det brukar sluta, när hon tycker att audiensen är över så går hon. Ikväll med stora kliv i leran, bort till vad jag antar är deras sovhörna. När jag kom stod hon med bakdelen mot balen med hösilage, så antagligen var hon mätt och belåten.

Och så dagens älg! Nu kan man ju inte köra vanliga vägen, så jag körde om Vartorp hem. På ett av fälten mellan Grännastämma och Drev, gick en älgko med två kalvar och betade. Jag nästan tvärstannade. De stod som förstenade och bara glodde, och jag satt och glodde på dem. Två bilar passerade, utöver dem var där knäpptyst! Det gladde mig att de kommit undan älgjakten med livet i behåll alla tre. Till slut beslöt mamma ko att jag var ofarlig och kalvarna återgick till att beta.

Förslag på vad jag ska ha till kvällsmat, någon? Jag vet inte alls, jag är bara hungrig.