Idag körde jag ner och la en ros på graven när jag ändå skulle köra till jobbet. Det är ju Fars dag. Tråkigt nog hade mitt ljus i lyktan slocknat. Och det var förstås bara mitt på hela området som hade. Jag blev verkligen inte alls glad, det såg ut som om jag ville ha det så. Det var väl min feghet som spelade in, jag tände ljuset vid middagstid i fredags, istället för att köra ner efter jobbet (22-tiden). Så nu blir det en tur till affären idag igen för några ljus.

På jobbet har det varit bra i alla fall, vi har gjort lite som vi velat Sofie och jag. Vi har typ vänt på några regler, så t.ex har de fått sovmorgon som ville. Sen medan jag sprang och bäddade, slängde soporna och liknande som jag "sparat till sen", passade Sofie på att klippa vårdtagarna! De blev jättefina!!

Precis när jag skulle gå hem vid 12, ringde Vonka sig sjuk. Hon skulle jobbat ikväll. Vonka då, kunde du inte bestämt dig igår redan!! Så Sofie satte sig vid telefonen och ringde alla vikarier (även en som flyttat till Stockholm) och alla ordinarie som kunde tänkas. Tror ni folk kan en sånhär dag? Till slut åtog sig Inger att komma i alla fall, fast hon skulle ha middagsgäster. Håhåjaja. Hoppas det går lätt och smidigt ikväll.

Nu har potatisen kokat klart! Hörs en annan dag! 

PS. Empans skäl för att inte jobba var överlägset bäst. Ha-ha! Ds