Jag misslyckades väl inte med att grilla, fisken blev genomstekt eller vad man ska säga, jag misslyckades bara med att få eld på grillkolen... Prövade den här el-gaffeln eller vad det heter, de ska ju vara så bra och eldsflammorna kommer direkt...

Men för mig kom det på sin höjd nån liten tunn rökslinga... Så sen sprejade jag på som vanligt och påbörjade min tröstlösa orgie i fördärvade tändstickor..................... Sprutade på mer, då blev den någon liten sorts låga, så jag la på locket så den kanske skulle hålla på en stund. Men till slut dog även den, av tristess och ensamhet förmodligen. Det rök och rök och med det lät jag mig nöja, så ja la på min fish. Den såg lika ensam ut som det där laxspettet förra gången. Egentligen skulle jag fjällat den innan men fjällen flög åt alla håll så jag slutade, det straffade sig med att jag inte kunde salta utsidan. Sen låg den där och stekte och stekte... SOS Gute började på tv, och mitt i allt kom kantor Sonja med nyckeln som de lånat i helgen. Hon sa att det luktade bränt från grillen men som jag sa, det var ingen mat vidbränd iaf, eftersom jag som sagt inte ens fått eld. Sonja pep och klagade på hur slarvig jag är med trädgården och nu var jag tvungen att rycka upp den på de semesterdagar jag har kvar!

Jag blev faktiskt förolämpad, inte för att trädgården är välhållen men hur ser det ut här inne då? Har hennes svärson varit här och lagt in mattan på köksgolvet, han skulle ju kommit då för ett år sen? Nej, det har han inte! Naturligtvis blev jag inte sur då utan senare när jag var själv.

Men mitt i surandet kom jag på en annan vändning: om jag rycker upp trädgården så är jag bättre än dem. Ha-ha!

Snickaren skulle kommit så fort snön gått av, men de gjorde aldrig klart vilken snö det var tal om. Den i min försummade trädgård, den i Dalarna eller snön på toppen av Kebnekaise... Ja som sagt, sätter jag fart så blir jag bättre än båda dessa, jag behöver inte vara som de!

Har du läst om prästen, ung & ny, som skulle säga "Gud älskar en glad givare" men sa "Gud give en glad älskare"? Enligt en viss körtidning.

Det förra inlägget blev så långt ändå... Men när jag stod utanför Model house och väntade, kom det en kvinna och två yngre tjejer, hennes döttrar antar jag, och hon frågade efter Hotell Sergel Plaza. Alltså arma människa... Hade jag inte haft en tid att passa så kunde jag följt med dem och visat, lätt, men å andra sidan, är man så osäker i den stan så ska man ta taxi! Det är inte så enkelt som att Sergels torg ligger jämte Centralstationen!!!

En annan kvinna, nån sorts bekans bekant till mig och nu är vi hemma i Småland, hade ihop med sin man lagt ut sånt där blått nät över jordgubbarna. De fångade dock ingen fågel i det, vilket ju inte var meningen heller, men däremot en snok!!!

Och den fick kvinnan ifråga stå och klippa loss...!!

Åh vilken helg jag har haft! Jag åkte upp till Sthlm i lördags, det kändes lite tveksamt kan jag säga eftersom jag ännu inte hört ett ljud från stallet som hade gryningsritten,  som att jag kunde stannat hemma en dag till, men nu var ju allting bokat såhär. Jag tänkte jag får väl vila idag, det är ju alltid behövligt. Särskilt efter natten mellan fredag och lördag, som varit helt sömnlös pga värme - öppna fönster - få in mygg. Jag var otroligt trött när det var dags att stiga upp. Men man kan ju sova på bussen...

I storstan var sol och varmt! Jag tog taxi eftersom jag inte visste alls var hotellet låg, och fick en rejäl åktur eftersom vägen var avstängd där han skulle kört. Så vi var ute vid Globen och vände, men vill påpeka att han stängde av taxametern... Än en gång hamnade jag under-ground, detta hotellet låg i husets källare, men vilket ställe!! Sex små rum i en rad och det sjunde längst bort på tvären, tre badrum/toa längs med och så ett kök. Till köket hade man fritt tillträde, där fanns juice, yoggi, mjölk, smör, pålägg, ost, marmelad och så fanns det några sorters bröd, kaffe och te. På varje bord stod en skål med bananer och en brödrost. Känn dig som hemma, typ! Där fanns ingen personal på hela helgen men det klarade vi. Utöver mej så bodde där en familj från Storuman, två unga killar från Frankrike, en familj från Frankrike och ett par från Blekinge (lite äldre än jag). Den som steg upp först satte på kaffe, när diskmaskinen var full satte man igång den och ja, när den var klar tog man ur den igen!

Första kvällen gick jag ut för att lära mig hitta på Söder, och hittade ett bra matställe, där de bl.a hade en pizza vid namn "Snållänningen"! Jag hade tänkt pröva det men det blev aldrig. Sen strövade jag lite på Hornsgatan, och bäst det var fick jag se ett hus jag kände igen en bit bort: japp, jag visste precis var jag var! Så sen skenade jag iväg ner till Slottsbron, och efter lite övervägande åkte jag färjan över till Djurgården och Grönan. Alltid kul att se andra åka farliga saker! Och så kom jag lagom till att få en bra plats i direktsändningen av "Sommarkrysset". Man tackar! Jag gillar ju alltid att delta i direkständning! Även om jag inte syntes så vet jag att jag var där !

Det är väl konstigt: på Hotell Utter Inn fick jag spader av att bo 3 meter under vattenytan. Nu nere i källaren, även det alltså under markytan, stormtrivdes jag! Sov som en sten, det gjorde jag iofs på Utter med... Även det var små rum.

Dag två trodde jag aldrig skulle ta slut, just för att jag "inte hade något att göra". Men jag visste inte förrän det var kväll igen! Jag gick på stan, hann iofs bara ner till Slussen på utvägen förrän det började regna, tänk om det börjat innan, då hade jag stannat på rummet och läst! Nu blev jag dyblöt. Men det torkade på Gallerian, fikade där (utomhus men under tak) och sen, mitt i gången, fanns det ett ställe där man dels kunde bleka sina tänder för ca 1000:- eller också få ett fotbad. Fiskpedikyr. Mina arma fötter, som jag haft så ont i kvällen innan! Som Poulsen redan vet så unnade jag mig detta, fötterna alltså! Tänderna hade jag varken råd med eller lust till att visa fram så offentligt. Jag fick sprita fötterna, och sen sätta ner dem i en genomskinlig "balja" med fiskar i, som genast kom simmandes för att suga och nafsa i alla förhårdnader. Och jag har mycket av den varan!! Det kändes när de försökte simma mellan tårna kan jag säga, men jag kände ingenting när de var på hälarna. Så jag trodde inte att de brytt sig om dem, men det hade de såg jag sen. Vilket bara bevisar att hälarna är så hårda att jag inte har så mycket känsel i dem. 20 minuter satt jag och gottade mig, kunde suttit halva dagen... Fiskarna gjorde ett jättearbete. Jag dansade därifrån på mina nya fötter. Och trots allt knatande som det blir i en storstad, klagade de inte en gång under resten av helgen!! Gick rätt tidigt hem till hotellet, och läste ut den ena boken jag haft med.

Måndagen skulle jag modella! Jag!! Ganska nervös, tänkte att de vill förstås ha dit en ursnygg, smal modell som de är vana vid. Halv elva lämnade jag hotellet, sen gick jag så jag kom över Vasabron. Där satte jag mig på en parkbänk och började läsa nästa bok, "Kvinnorna på tionde våningen", och där satt jag i två timmar. Hade redan fikat i Gamla stan, och herregud vad turister som passerade just där! Både med guide och strö-varianten. Roligast var "stora familjen med halvstora barn", 5-6 stycken. Troligen var det de 3 äldsta som tröttnade, för när familjen svängde vänster, stannade de kvar i gathörnet. Sen gick de åt höger... Fyra norrmän skulle absolut se slottet, jag tänkte "snälla människor, strunta i slottet och gör något ovanligt istället!". Men de var ju norrmän, ha-ha... Iaf, när jag tyckte att tiden var inne gick jag resten av Vasagatan till nr 46. Men jag kom en timme för tidigt, så jag satte mig utanför Sandys, utan att fika så det var nog inte populärt, men de hade korgmöbler med dynor... Så blev klockan tre, och jag knatade upp för trapporna till Model house. Blev väl mottagen, fick sitta ner och vänta. Sen fick jag komma in till en makeup-artist, som la en hejans make-up, man kände väl inte riktigt igen mig efter det... De lägger den make man vill ha, jag valde modell "gör det lilla som går", men kunde lika gärna gjort mig till rockstjärna eller något annat... Sen vänta igen, tills fotografen (en tjej) hade tid. Hon sa hela tiden hur jag skulle stå och göra, enda jag inte klarade var att stå med fötterna i kors! Det var med röd, vit och svart bakgrund, med kläder si och kläder så, svartvitt och färg, stående och sittande... Och så le! Ju mer desto bättre! Där fick jag ångra på att jag inte blekt tänderna...! Jag flirtade med kameran och hade grundligt roligt. Jag menar det måste man ju!

Sen fick jag sitta ut igen, och efter en stund kom en superslank kvinna, hon måste helt enkelt vara riktig fotomodell för hon såg väldigt bra ut och vilken figur sen, och så fickjag följa med för att se korten som nu var klara, d.v.s de fanns på datorn. De var bra! En bild ingår att man får ta med sig hem, men herregud välj den bland så många... Det fanns några paket man kunde välja ifrån, det billigaste var gratiskortet  + sex till, upp till 26 till. Gissa hur det slutade?

Jag har dem på en cd om man vill se dem.

Efter denna session var jag hungrig som en varg, så jag styrde stegen till närmsta Max. Precis vad alla fotomodeller gör va? Klämmer en hamburgare? Sen var det att vänta på tåget, och åka hem. Helgen hade gått blixtsnabbt. Och jag förstår Hanna Olausson, vilken dragning den stan har på mig... Helst hade jag velat stanna kvar. Jag kan inte låta bli att tänka på, vilka andra förutsättningar man har i den stan än i detta samhället där Jantelagen styr med STORA bokstäver. Jag har skaffat mig två nya landmärken i Sthlm med, en kyrka och en park.