Jag gick in på Stall Sonakulls hemsida igen för att se hästarna och, ja. Då hade Ulrika själv lagt in denna texten på Facebook:

"En underbar morgon! Gökotta till häst och jodå, göken höll igång liksom harar och rådjur. Frukost framåt 7-tiden vid elden i morgonsol, varför börjar man inte varje morgon såhär!".

Ja, snacka om sammanfattning. Jag önskar att jag också kunde fatta mig så kort men det kan jag inte. I vilket fall som helst, så verkar det som att jag gav henne en upplevelse med på morgonen, och det känns ju bra!

Nu sitter Midas och sover som en stock. De fick stiga upp tidigt idag, fåglarna, eller jag hängde av dem tidigt iaf, jag skulle tro att de sov mera sen men jag vet ju inte. Jag tog av dem skynket vid tre inatt! Varför så tidigt då, jo, då skulle jag ju resa iväg mot Sonakull och gökottan! Klockan fem skulle jag vara på plats.

Haflingerna - Havreflingorna - gick ute i hagen, och jag blev tilldelad en som hette Laura. En som det visade sig väldigt lugn och klok häst. Hon var ledarsto. Ulrika som äger gården och de flesta hästarna, hade sin häst inne, en korsning Haflinger /halvblod. Hon stod inne inte för att alltid vara ren, utan för att sällskapa ett sto som skulle föla endera dagen. Vi gjorde iordning våra hästar, och sen red vi i skritt en rätt lång runda i skogen. Såg både hare och rådjur, hörde fåglar och göken med, fast inte nära, men det var en västergök iaf!! Jag stilade i ridbyxor och ridskor - Ulrika red i jeans och foppatofflor... Kulltorp, Furukull och Sonakull heter inte så för

intet - det är otroligt backigt. Jag berömde Laura ofta för att hon höll samma takt hela tiden - hon bara skrittade på om det så var världens galoppsträcka!  När vi var nästan hemma, och såg husen igen, började Laura beta. Dvs hon stannade ju inte helt men ofta, och då kom vi ju på efterkälken. I svängen vid ena huset blev hon skrämd av något och satte av i galopp! Grejen är att dessa hästar alltid rids på lång tygel, alltid. Jag kan inte glädja er med att jag ramlade av, men överraskad blev jag.

Stall Sonakull har en liten damm i ena hästhagen, och där dukade Ulrika upp vår frukost: yoggi, juice, smörgås, kaffe, varsitt äpple. Sen tände hon en brasa. Kan man begära mer av sin frukost: brasa, vattenblänk, sol, hästar i hagen?

När vi satt där la sig hästarna ner. Ulrika sa, att de brukar göra det så dags på förmiddagen. Så skönt va: när man varit igång på morgonen och betat och sånt, lägger man sig ner igen och sover! Jag känner förresten att jag skulle vilja göra detsamma!