Eftersom jorden uppenbarligen inte gick under, får jag väl fortsätta blogga... Ehm ja, vad ska jag säga då. Har jobbat idag, det var som vanligt och som man kan förvänta sig. Igår kväll var jag på kyrkokonsert i Drev, tekniskt sett kan ju inte kyrkor svimma och falla samman, men hade de kunnat det så hade Drevs nya gjort det! Så ohyggligt med folk det var! Ingen stod förvisso, men de var på läktaren och "överallt". Jag menar, vår kör har sjungit där förr, då var det sju personer i bänkarna!

Nu igår var kontraktskören med Py Bäckman i spetsen där och sjöng, kören var med i 10 sånger och Py själv sjöng sex stycken solo. Det var allt från "Störst av dem är kärlek", via sånger som "Koppången" och "Gabriellas sång" till "Stad i ljus". Alltså, vem hade nånsin trott att man skulle få höra "Långt härifrån" i en kyrkan nära mig?? I pausen eller vad man ska kalla det, ingen paus naturligtvis men kören fick sitta ner en stund, passade Pip-Larsson på med text, betraktelse, Vår Fader och välsignelsen. AMF:s mamma träffade jag före konserten, hon sa:

- Vi har stått i tre timmar, ryggen håller på att gå av. Så de var nog glada åt den paus de fick.

Fatta sen när alla skulle ut efteråt. Bara kören var ca 100 stycken. Det var kollekt vid utgången, och så stod Py Bäckman där och sålde skivor. Jag tog en foto på henne. Så bra att jag köpte någon skiva tycker jag inte att hon är. Väl ute väntade jag en stund medan "den värsta rusningen" gick över. Över dammen var ett kolsvart moln. Väl hemma hann jag in och ta av mig skorna, sen brakade åskan igång. Det var en sekund mellan blixt och dunder.

Man kan undra: vad var det i konserten som retat gudarna så?

Fast det gick fort över. Jag hann inte ens bli rädd, det var åtminstone fortfarande ljust ute. När jag la mig hällde regnet ner så lugnt och tryggt.