Ikväll var det "allmän utdelning" av biobiljetter på jobbet. Jag mitt nöt, som inte går på bio ens en gång om året... Och nu ska allihop på avdelningen samsas om en och samma film som vi ska gå och se, milde tid. Jag höll på att säga, jag vet ju inte ens hur man gör, går som sagt för sällan! De yngre gick genast igång på vilka premiärer som var i faggorna. Nånting var visst på gång om de gamla asagudarna, det tyckte jag lät intressant - fast vem vågar säga det till IG.

Måste nog iaf ta upp biljetten ur jobbarväskan, så jag inte har mosat den ifall jag nu skulle behöva den en dag. Förra gången jag fick biobiljetter från var det nu var, gav jag bort dem. Jag säger ju att jag inte vet hur man gör! Men den andra personen blev väl glad.

Nej herregud (nu var jag där igen), klockan är 23:35, jag måste leta upp sena kaffekoppen och sen sängen!

"Det där som hände var Guds mening", men "det jag gjorde var inte Guds mening att jag skulle gjort". Jamen då! Jag tycker man kunde få lite klarare direktiv uppifrån, så jag slapp göra så himmelens (!) mycket dumheter som jag gör. Allting får man reda på i efterhand, hur det skulle ha varit. Då är det sådags. Jaja. Jag har klantat ett halvt liv, nu är det bara andra halvan kvar... Sen får man verkligen reda på hur man skulle ha sagt, gjort och agerat för att vara någorlunda.