idag vid åtta - halvnio på morgonen stendog min bil. Stående på tvären över körbanan, därför att jag hoppades på att hinna backa in i garaget först. Allvarligt - hur många grannar är uppe sådags en söndagsmorgon på en skala? Men hos Stellan och Åsa lyste det så jag ringde på. Jag antar att det var Filippa -   - som skällde, det lät som "Jag kommer, jag kommer, vänta lite bara!". Inte argt som endel hundar. Moa blev så glad över att se mig, att hon drog upp mungiporna och skrattade och log. Det är en komisk hund, när hon visar tänderna är hon jätteglad! Stellan - och i viss mån jag - backade in bilen på Parkgatan och lyckades skjuta den till vanliga platsen där jag brukar stå. Vad tung min lilla brum är!

Nu har jag problem hur jag ska lösa morgondagen, för bilen bara måste till verkstan, det är liksom inget att diskutera. Naturligtvis börjar jag jobba klockan 7 bara för det. Men det är omöjligt. Jag jobbar sen fredag - söndag, då måste jag ha den, punkt slut. På tisdag vill jag till stallet med, fast det är ju inte lika viktigt som jobbet. Men man måste ju tänka på nöjen med! Eller som våran chef i utegruppen sa: Ni är inte här för att ha roligt, ni är här för att jobba.    . Men man kan väl få ha lite roligt på fritiden i värsta fall?