Hade Ramona-dag igår i kölden... Bara att få in henne från hagen satte fingrarna på prov. Jag tog upp en björkkvist för att jaga på henne - den vände hon på huvudet och åt upp. Till sist fick jag hjälp av Herkules som jagade Ramona till grinden. Ändå en god insats av Herkules!! När vi passerade hästen i uteboxen jämte så åt den hö med huvudet utanför, och tappade då en massa strå som Ramona begärligt tuggade i sig. Så jag hämtade mer åt henne. Medan jag borstade och gjorde iordning henne bestämde jag att det bara fick bli en kort ridtur: dels för kallt och dels skulle jag börja jobba 13:00. Ramona vägrade i vanlig ordning att lämna boxen så jag fick ta hjälp av Amanda som jobbar i stallet. I mitten av ridhuset, hela vägen, snöar det in märkte jag, så innan jag kommit upp i sadeln var den vit av snö, och tämligen blöt att sitta i. M-hm!   

När man väl kommer igång så tänker man ju att det är rätt roligt att rida ändå, så jag håller väl på en halvtimme i alla fall! Men efter 20 minuter hade jag sån värk i tårna av kylan att det liksom inte fanns något val. Dessutom var fötterna stela och kunde ändå inte fungera som skänklar. Av igen och tillbaka till boxen. Ta av sadel och träns går dåligt med vantar på, så nu blev fingrarna med iskalla. Eftersom Ramona var så hungrig gick jag så fort som möjligt ut med henne i hagen igen. Då fick hon inte komma nära höbalen för Herkules! Så jag fick gå tillbaka och riva loss hö så hon fick något att börja med i alla fall. Sen var låren med stelfrusna. Innan jag började putsa läder, höll jag de mest frusna fingrarna under katten Sippan. Hon reste på sig och började spinna!! Sen var det äntligen äntligen hemdags. Men när jag kommit innanför dörren stod jag där och darrade av köld. Inomhus! Att på detta duscha i källaren var inte att tänka på, så jag gjorde det på jobbet. Sen kände jag mig varm trots allt.