Ja oooh...så äckligt och hemskt! Jag har just kommit hem från skogspromenad nummer två, eller, nu ska jag inte ljuga utan det är svampletning på tapeten! Igårkväll i Lenhovda och idag i G-ås. Det äckliga med det var idag, att jag fick inte mindre än sju fästingar på mig. Fyra smäckte jag av mig i skogen, men jag fick köra hem (10 mil) med tre stycken krypande i nacken. En kröp även mitt på halsen, såg jag vid en hastig blick i backspegeln. 

Tre gånger höll jag på att köra av vägen för detta. Jag kände mig verkligen äcklig när det kröp så mycket i nacken och jag lät det göra så!

Igår när jag kom hem från jobbet var jag trött, ledig helg framför mig ju, men det var fint väder så jag fann mig i mitt öde: jag var tvungen att lasta in gräsklipparen och ta ett ryck i Lenhovda. Jo, det finns en gräsklippare där, men jag känner ju min egen bättre och så går den tystare med. Gräset var långt, det var mossa i botten och så var det ju lite blött med. Vi fick jobba som starar, klipparen och jag! När jag hade bara lite runt huset kvar, tog bensinen slut. OK. Jag var genomsvett så jag tog på mig jackan och tog en tur i skogen. Det lönade sig  kan jag säga!! Helt plötsligt var marken bara gul framför mig. Av kantareller! Av med jackan, fyll på, fyll på! Gick ett stycke till - ännu fler gula! Sen på hemvägen hittade jag de allra största, under ljungen hade väl ingen sökt så de var stora och tjusiga... Sen klippte jag resten, blev svett igen men hade ingen jacka att ta på, så sen frös jag resten av kvällen tills jag gick och la mig. Jag var stentrött när jag kom hem, såg Idol och skulle sett en film vid 22:00 men herregud då sov jag som en stock i stolen!

Idag har jag då som sagt äntligen kört ner till Blekinge med den där madrassen. Då hade Denny, Britt och Sofie samt Molly och Dolly gömt sig nere i skogsremsan vid sjön. Där hade de fulingarna hittat typ 7 liter kantareller! Nåja, som jag sa till dem, det kommer flera år. Sen hittade Denny ännu fler nedanför båthuset, där fick jag med någon faktiskt. Eftersom de skulle stanna och plocka lika många till på hemvägen, föreslog Sofie helt ädelt att jag skulle få endel så de hade något att plocka i då, men det var visst ingen mer än jag som hörde    . I vilket fall så är vi glada att vi hittat såna lass på vår egen mark, och slipper gå i Herr Arnes skog!!

När vi fikat (som vanligt hade de med sig, inte jag, börjar bli retfullt), skulle de direkt köra vidare och plocka mer svamp, som sagt, och jag gav mig ut i skogen där jag var. Det tackade som sagt alla fästingarna för. Jag hittade också mycket kantareller, inte så stora som deras men många. Det första "fältet" växte precis där jag tänkte ställa bilen! En korp "korpade" hela tiden, jag tänkte att korpa tur till mig att jag hittar mer svamp! Det gjorde jag ju också, lite vilse gick jag med! Men man säger ju att hör man en korp så betyder det otur, och visst kändes det som otur att ha dessa fästingar i nacken hela vägen hem! Några stora svampar hittade jag också där jag var sist, då när jag mest plockade lingon!

Hemvägen hade jag helst kört i högsta möjliga hastighet, men nu har jag ju inte råd med sådana böter (trots att jag fick tillbaka på skatten), så det var en lycka att till slut ändå vara hemma, och kunna rusa  in och ner i källaren och duscha!! Sen har det iaf inte krupit på mig mer, tack och lov. Jag tänkte när det kröp som värst (t.ex. när man kommer till viadukten på Norremark, eller inne i B-ås), att sålänge de kryper så har de iaf inte bitit sig fast än! Man får styrka sig bäst man kan. Vill också påpeka, att två gånger stannade jag och försökte göra mig av med dem på olika sätt. Sen tänkte jag att fästingarna gillade iaf min nya frisyr, och då kände jag mig ännu orenare.

Jaja, man får sona endel för att få kantareller. Undrar hur många fästingar Bockatorparn fick med hem, utöver de 4 som plockades från Molly. Ja, det är skillnad på hundar vad de är trevliga djur! Molly och Dolly t.ex visade sin glädje över att se mig, med att rusa ett varv runt huset och sen ner igen.