Idag hade vi obligatoriskt möte på jobbet, anledning självklar... Men hur kunde pressen veta det? Både kronobergsradion och tv4 stod utanför. Inte nog med det, utan båda riktade kamerorna mot fönstret inåt oss! Som om vi allihop hade gjort något! Tillvaron är verkligen otroligt jobbig just nu, och då har jag ändå inte gjort något mer än det vanliga! Jag ska kunna gå rak i ryggen och se de anhöriga i ögonen sa chefen! Och visst, som IG sa, ser de oss krumma och vika undan med blicken undrar de förstås.

Vi gör ett bra jobb vi som är där, det måste faktiskt också komma ut!

Tänk att en person kan dra ner en hel arbetsplats... Och det är vi övriga som får samtal hem, vi som blir uttittade och utfrågade i affären, vi som får möta frågor från släktingar till dem och gå ut bakvägen för att slippa pressen... Till råga på allt har lokaltidningen lagt till saker som var förstasidesrubriker idag, som inte ens är sant. Nej, det finns inget positivt med detta, inte minsta lilla!

Just nu regnar det. Jag kör en nytvättad t-shirt i tvätten... Är jag snurrig bliven? Nej, jag fick jobba med den ikväll bara, och det kändes bäst att tvätta till den så den är ren igen. Jaja. Vid nio idag på förmiddagen hade jag klippetid. Det fick jag skippa. På torsdag har jag ny tid, det är den tredje så den borde ju lyckas!! Och ju fler dagar som går, desto mer vill jag klippa av när jag väl är där.

Rosrot undrade idag varför jag kör omkring med en madrass i baksätet. Jag sa att man ju aldrig vet om man får stanna på jobbet, ha-ha, men egentligen ska den ner till G-ås. Ifall Josefssons behöver den... Blir nog på torsdag det med...

Skvaller: idag var Knudsens en snabbrunda in till stan. Men så snabba var de inte att inte jag hann hem till dem med en påse plommon, och undan igen!