Åh, vad det är kul att ha hemligheter! Jag har i alla fall tre som ingen vet om (plus en fjärde som jag kan tala om). Och roligare än så, jag tänker inte skriva om dem här heller! Ja, den fjärde då, är att jag ofta, till förtretlighet ofta, trycker på fel tangenter när jag skriver sånthär. Så jag får gå tillbaka och sudda stup i ett.

Keith Richards hävdade i en tidningsintervju att "Alla har ett skelett i garderoben. Mitt råkade bara ramla ut". Ja, det är just det man får passa sig för. Hemligheter får man inte tala om för någon: det en vet, vet ingen, det två vet, vet alla. Tur att jag har tre garderober och ett klädutrymme, på ena gaderoben går dörren att stänga dessutom, så de lär inte komma utskramlandes. Jag behöver ju inte ha någon hemlis i den olåsta garderoben.

Det enda tråkiga med hemligheter är vissa personer som inte fått veta mer än andra, och inte har med det att göra heller, men som utifrån det hittar på egna stories om hur jag är. Tänk om jag skulle hitta på något om en person och sen tro på det själv. Men det vore säkert en helt annan sak! Då är jag elak säkert. Nu ska jag gå och hämta bilen på verkstan.

Idag har jag tryckt på fel tangent två gånger.