Jag steg upp vid sju idag och dimman låg tät över sjön. Fick då idén om ännu en av mina ottor: se dimman lätta över sjön! Pang på med kaffe och smörgås, iväg. Men vart? Jo P-ås...men sen kom jag på att de har ju ingen farbar väg ner till sjön längre. Den körde timmerbilarna sönder i vintras. Och då menar jag inte bara att där är djupa spår och sånt, utan i branten finns det ingen väg som läget är nu. Nehej... Nåja, då tar vi Lilla Heda och Skärsjön (tror jag den heter)! Jaha...när jag kom dit var där klar sjö, all dimma hade försvunnit från storsjön. Men andra sidan vägen ligger banvallen, och på andra sidan den en lite tjärn. Där slog jag mig ner på en murken stubbe, för där hade inte all dimma gett sig iväg än.

Sjöns yta låg som en spegel. Det var verkligen en upplevelse att bara sitta där. Enda jag ångrade var att jag inte tagit vinterjackan på ist för ollen. Lite kallt så, det var ju faktiskt frost på marken. Allt som hördes, en gång, var någon sjöfågel, på den andra sjön måste den väl varit. Det lät att vara lite längre bort, men...

Ja, sen när jag var nöjd så körde jag hem igen! Men jag har helt klart hittat ett nytt ställe.