Hurra, idag har jag gjort det: varit nere i Blekinge och röjt i trädgården! Dragit alla stora äppelgrenar åt skogen, så nu är vägen framkomlig till utedasset av den orsaken i alla fall, ha-ha! Det känns verkligen bra att äntligen ha gjort det. Var så bra väder idag, sol från molnfri himmel och lagom varmt, riktigt varmt. Var bara en gren som var alldeles för tung, ja två förresten. Fast den andra då satt fortfarande delvis fast i sitt träd, inte lätt att ta med sig den!

Jag fick kryssa endel när jag asade grenarna, för det var "fullt" med snödroppar i gräsmattan, och påskliljorna är på väg upp. Synd att sabotera dem. Det var väl bara en snödroppe som låg ner när jag var klar.

Inne skulle en soffa och en säng byta plats och rum. Soffan var lätt, sängen blytung. Dessutom tror jag att jag bröt av ett ben på sängen. Tänkte lite stilla att det var väl tur då att jag inte bröt benet på mig själv, men det hade ju blivit samma resultat kom jag på sen: hammare och spik! Jag ska inte påstå att jag räfsat hela tomten och dessutom moppat och sopat golvet inomhus, men det hinns väl. Den tunga delen är avklarad. Däremot är jag inte på det klara med möbleringen i "vardagsrummet", för 1) för att få plats med sängen fick jag ta ut även korgstolen och 2) för att få rum med den hyfsat i nästa rum fick jag jaga iväg en brun stol som stod väldigt bra där den stod. Det måste nog till att jag flyttar korgstolen, jag såg för mitt inre öga bara inte vart.

När jag varit såhär ohyggligt duktig, satt jag ute i solen och tänkte en stund, sen ryckte jag upp mig. Tänkte ta en promenad bort till Arne L, för röjer han upp hela skogen kan han väl hjälpa mig med den tunga grenen på gamla äppelträdet. Jag gick och gick, förbi L:s gård, och det blev en entimmes promenad i skogen. Enda orm jag såg var en kopparödla. Den blev till all förtjusning inte ens jag rädd för. Den är ju bara en ögla, jag menad ödla utan ben! Då var det värre att passera L:s hage - för där gick två tjurar, och de var inte små!!! Eftersom jag nu dock växt upp sida vid sida med "Arne J-sons tjurar" (150 stycken, från kalv till 3-åringar), började jag på lagom avstånd att prata med de här. Resultat: de tittade inte ens på mig, de tuggade gräs. Arne sa sen, att den bruna är "så snäll att man kan klappa den", medan den svarta Highland cattel'n, som hade horn, inte är att lita på. Brukar ju vara så med de som har horn.

När klockan var fem, upptäckte jag att jag var så hungrig att det liksom var nödvändigt med mat. Så då körde jag hemåt, tar ju ändå en stund och solen var på nedgång. Det är besvärligt när den kommer för lågt. Stannade vid Rävemålet för kaffe och fralla, tänkte att jag köper kinamat i Växjö sen. Fast när jag väl var där, så var jag för feg, satt i bilen och lurade på hur jag skulle göra och hann så intala mig att jag säkert skulle skämma ut mig ifall jag gick in. Så jag körde hem, och fixade nån sorts thaimat här. Blev något superstressigt, eftersom jag började laga maten två minuter innan "Körslaget" började. Stressad och hungrig var ingen bra kombo. Sen ovanpå det åkte Team Casper ut, så lika bra att jobba nästa helg. För vem ska man nu rösta på, ja hårdrockarn såklart men nog hade jag hellre sett att han som fick stanna, hade åkt ut. Jaja, det var inte mitt fel att det gick så.

Imorgon ska jag äntligen få tummarna ur och tvätta de där sängkläderna jag svamlat om en tid, det ska ju bli fint väder, och så ska jag rycka upp även denna trädgården. Fast är är det mer småplock, men det är många fler som ser det här!!

Enda "ormen i paradiset" i G-ås var de där plåtarna på taket på hönshuset, det har åkt ner ännu fler, och kommer att åka en till för den flaxade ordentligt. När ska plåtisen från Kallinge rycka upp sig tro? Ju fler plåtar som åker ner desto dyrare blir det ju för mig? Aja, framtiden problem. Men jag är frestad att ringa Älmeboda bygg på måndag. Men då kommer de väl dit samma dag, och då blir det ett fasligt rabalder.