Jo minsann, då var jag tillbaka hemma igen efter tårtturen! Herregud. Klockan ringde i vanlig tid, 05:15, idag, jag steg upp lite senare. Det fungerade att äta så tidig frukost, jag hann så att säga göra mig av med den innan tolv! Meningen var att jag bara skulle ätit den och sen lagt mig igen och sovit vidare, men så blev det förstås inte. Hos Inga fick vi lutfiskpudding, rätt lagom mat faktiskt, lätt liksom. Sen körde vi till Toftastrand. Fem sorters tårta stod framme: Tofta-, chokladtoffé-, semletårta, chokladpassion och en ljus sorts passionstårta (om man nu kan säga så). Den var med vanlig sockerkaka. Även om man naturligtvis försökte ta små bitar, och jag avstod dessutom chokladpassionen eftersom jag rätt nyligen ätit det (eller hur Knudsen), började man såhär långt att känna sig lite lätt konstig.

Då satte de fram en Schwarzwald-liknande variant.

Vad jag skulle vilja prova i deras sortiment, som låter spännande, är Negrita (tårtbotten, vaniljkräm, röda rombigarråer, vit marsipan penslad med mörk choklad och chokladflis), och Whiskeymoussetårta. Det vill säga, om fem år eller så...

Sen åkte vi hem till Inga igen, Kennert och Anne-Chathrine studerade varsin tidning om Antikt, Inga och jag löste korsord, och Benita intog snurrfåtöljen och studerade vad vi gjorde. På hemvägen frågade Kennert:

- Sover du?

- Nähädå! så jag. Sen somnade jag väl fem gånger ungefär. Här i samhället var folk ute och körde bil på isen. Jag trodde inte det var så mycket is, särskilt inte i denna viken, men det var det ju helt klart.