Idag har jag varit hos tandläkaren igen, några fler gamla lagningar är uppsnyggade. Det känns fortfarande  lite konstigt att borra upp gamla lagningar och fylla igen dem, när jag nu inte hade några nya hål! I varje fall, under tiden jag va där så hade chefen ringt hem. Samt på mobilen.

Nu visste jag varför hon ringde, men jag hade förväntat mig en utskällning. Pga ett sms jag fick innan jag gick till t, vet jag att två personer har varit nere hos chefen och skvallrat om hur vi valde att jobba igår, Poulsen och jag. Shema hade minsann fått göra så mycket förra veckan, och "alla ska jobba exakt lika och göra exakt lika mycket!". Typ, om jag tar på ena strumpan, ska den jag jobbar ihop med ta på den andra. Annars: skvaller för chefen! Jodå, så fungerar det!

Så min förväntan inför eftermiddagen var: komma till jobbet och få en utskällning, för att sedan äta tårta ihop med den ena som skvallrat!! Visst känns det stärkande. Fast utskällning blir det ingen. Hövdingen lät mer trött på det hela.

Hm...min ena lilla tand känns lite öm... Jag tänkte förut, att jag kan ju bara ta en ynka liten  bit tårta, med hänvisning till öm tand. Men å andra sidan vet jag ju vad kommentaren blir då: vadå tandläkaren, du har ju redan varit där en gång?