Igår höll jag på att ramla av Herkules. Jag hade tänkt att vi skulle vända snett igenom, och i tanke och blick var jag redan inne i svängen. Då stannar hästen och sätter ner huvudet för att klia sig nere vid hoven. Och vad gör man när både tyglarna och halsen försvinner? Man följer med! Det var t.o.m närmare igår än den gången när Ramona bockade på utebanan.

Det blev ganska många gånger han for ner med huvudet till hoven. Kanske myggbiten? Det vet man ju hur lätt det är att låta bli att riva på dem. Och efter första gången var jag ju beredd.

Ja, ikväll har vi då övat i kyrkan ihop med Ingmar Nordström! Jaa...man vill ju inte bli beskylld för att glo, så jag har varit väldigt intresserad av mittgången ikväll! Samt förstås noterna, Sonja samt Ann-Sofie som satt i en bänk längst ner, anmärkte på att vi läser mycket innantill. Jamen vad ska vi göra då? Vi övar ju än! Iaf, alla våra "oh-partier" satt precis lika dåligt som jag trodde! Det blev tyst långa stycken, iaf i början när vi förskräckt lyssnade på IN, och det var fler än jag som mimade. Det visade sig nu att IN hade en ängels tålamod med oss, och man hade liksom ett lugn samt en sorts glädje med sig hem! Han var som...en vanlig människa!

Efter denna sångövning for jag ner till P-ås igen för att se deras nyfödda kalv. Den var så söt!!! Vit och svart, och lockig som en pudel över hela sig! Ja, och så har två kattor i stallet fått ungar, det är så mysigt nu att gå in i sadelkammaren, där två kattmammor ligger och spinner ikapp! Ungarna har nyss fått upp ögonen, de är sådär blåögda... Så otroligt söta!! Fast Sparris unge är allra sötast...