Jag tror på fullt allvar att jag igår har utvecklat en fobi till! Mot stora mörka moln. Helt plötsligt tror jag att alla såna är åskmoln. Det är de ju faktiskt inte! När jag insåg detta tänkte jag: hur ska jag klara hela sommaren? Så nånstans där kanske fobin blev "kryare" eller vad man ska säga. Insåg lite det orimliga...

Idag har jag varit i Blekinge. Åh, det finns inget vackrare ställe! Och det är mitt!! Det förundrar mig lika mycket varje gång. Husen hade klarat vinterns snöattack och träden med (mitt gamla citronäppelträd!!), och åskan hade inte slagit sönder något heller. Nu har jag lugn för det! Däremot hade gräset växt, så ska jag ha en chans måste jag ner så fort som möjligt igen. Är ledig onsdag - torsdag...

En kväll såg jag tre glada igelkottar utanför jobbet. Innan hade jag ju sett en överkörd. Nu idag har jag sett två överkörda till, så nu är ställningen lika... .  Jag kan inte förstå att folk struntar så fullkomligt i ifall det är ett djur på vägen.  Även att jag vet att många gör det. Folk är tröstlösa... Ja, och sen ni som väjer för igelkottar och sånt, vet väl att ni inte behöver ta åt er! Ni försöker, bra så!

När jag kom hem hade de ringt från P-ås, säkert grillar de. Men jag är trött. Så det får bli en annan gång...

Jag hade ett ärende till B-torp igår, har haft det flera dagar iofs, men igår skulle det bli av. Enda molnet på min himmel (hi-hi) var att himlen var täckt av tjocka åskmoln, jag hörde muller när jag hämtade posten. Men jag tänkte, det tar ju ändå bara 10 minuter till B-torp, jag hinner nog... Efter en stunds velande som vanligt, stack jag iväg. Det var bara det...att jag trodde att åskmolnet låg på norra sidan av Braås. Det gjorde det inte alls det. Jag körde in rakt under det. Strax efter Drev insåg jag detta. Det blixtrade och dundrade, så jag vågade inte kliva ur bilen i B-torp. Det var bara att ta stora vägen hem igen...eeh...då kom regnet.

30 - 40 km fick jag köra i. Som fortast. Regnet var som en vit vägg, jag såg fram till vindrutan kan man säga, sen tog sikten slut! Så var det ända fram till Eke. Jaa... vad skulle jag ute och göra? Tog lilla vägen genom Eke, och vid S-torp kom blixt och knall samtidigt. Då var jag, kan man säga, glad att jag inte var ute i elljusspåret!! Sen när jag kom hem vågade jag inte lämna bilen, för det kom fler blixtar och muller. Men sen tänkte jag gå in och hämta något att läsa, och då blev jag inne sen iaf. Det blev inte mer åsk. Fast molnen hängde sig kvar hela kvällen, det ljusnade åt alla håll utom precis över vårt kvarter. Onödigt kan man tycka!