Igårkväll var jag ute en tur med Ramona, det var ju torsdag. Det dröjde ända till kvällen innan jag masade mig iväg, och sen innan jag övertygat Ramona om det roliga i kråksången, hade det blivit riktig kväller... Det var +6 grader när jag körde dit, kallt, men när vi väl kommit igång var jag uppvärmd! Vi skulle skritta runt på vårt fyrkantsspår tänkte jag, men innan vi ens gått ett varv tvärstannade hästen och sträckte upp sig... En bit bort stod en älg lika uppsträckt! Som tur var stod Ramona vid grinden, så hon hade liksom säkerheten inom räckhåll. Alltså blev det älgen som shappade till slut. Eftersom fältet är uppbökat ägnade vi oss åt serpentiner. Jag tyckte också att vi kunde trava lite, men det blev mest skutt med bakbenen. För anser Ramona att trav är onödigt så bockar hon!

Det var mysigt på något sätt att rida i månens sken!

Fast jag fick inte rida så länge som jag tänkt mig, för plötsligt försökte lilla Ramona att ta sig ut ur hagen. Eftersom strömmen inte var på så bara tryckte hon sig mot trådarna, mer och mer. Och hon är ju bara två år så hon kan inte så många kommandon än, så för att inte ha två hästar att jaga och ett trasigt stängsel, fick jag hoppa av Ramona Pettersen som ett skott och jaga bort lilla Ramona med spöet. Det fanns liksom inget annat att göra. Ja, och sen vågade jag inte rida mer, för lilla R var ju vid grinden direkt igen. Sen när jag skulle köra därifrån (då kände jag hur kallt det var igen), stod de och nappade varandra i manen. Så mysigt!

Nyss skakade min undulat Flye på sig så han höll på att ramla av pinnen. Och fick ett hack av Midas.