Ja nu skrynklar det ihop sig minsann... På söndag är det dags att sjunga ihop med Ingmar Nordström! Imorgon är sista övningen, och inte vet jag om oooh-partierna sitter än nu... Jaja, det lär väl visa sig, annars får jag väl mima i vanlig ordning. Att mima ett o är väl inte så svårt...

Mer som kryper närmare är min födelsedag. Nu ringde en person till och anmälde sig och sin sambo, rätade ut endel frågetecken. Jag skulle behöva ställa en fråga, ja, nu kom jag på en som säkert kan svara på den! Annars är ju liksom bekantskapskretsen inbjuden, så den kan jag ju inte fråga! Ja, kantor Sonja då... Hm ja, allt ska ju inte gå på räls... Jag får nog ändra lite i mitt program, å andra sidan kanske jag inte måste ha det, men alla måste i alla fall få veta att de får mat och inte bara kaffe. Har jag lärt mig längs vägen!

Jag har så gott som bestämt att jag inte ska sluta som medryttare, men nu är det bara för mycket... Det finns inte tid just nu. Hoppas jag kan komma tillbaka senare, men det är ju inte säkert. IG på jobbet tycker att jag ska sluta helt och hållet, men när jag kom hem och skrev hästarnas namn, kände jag att nej, jag kan inte bara ge upp dem! Nu ska jag maila Poulsen och se vad hon säger om mitt samvete!