Nu har jag just lagt på telefonluren (är en såndär med jack i väggen), det var IG som ringde. Hon var också upprörd över gårdagen, och ville veta hur jag mådde. Vi var ärliga mot varann som vi ska numera, sa saker men inte i ond ton utan i god. I avsikt att veta var vi har varann och kunna gå framåt och, ja, nu vet vi mer om varandras svaga punkter. Jag sa t.ex till henne att vi har roligt åt att hon säger "hm!" när det är något. Det sa hon sig inte veta att hon säger! Och vi sa mer ärliga saker, sånt man inte skulle talat om i vanliga fall.

IG har fördel nu, hon fyller 65 och kan gå i pension och lösa det så. Värre med mig, men på sätt och vis känns det som, att hela världen finns dock för mig. Rosita sa, att kanske jag är klar med  . Jag måste ju inte gå på samma ställe i 15 år till. Om jag vetat detta, att jag tynger ner alla mina arbetskompisar och hela avdelningen, innan, så hade jag självklart följt med kommunen. Så hade det varit frid och fröjd däruppe! Aja sent ska syndaren vakna. Det låter inte som ett uppåtbyte att bli städerska på skola, men inga helger, inga kvällar och högre lön! Ja tack!

Det var verkligen skönt att IG ringde. Hon överväger att konfrontera AMF nån dag. Behöver bara samla kraft till det (jag tänkte föreslå en bön, ha-ha). Frågan var ju, hur hon skulle säga att hon vet vad AMF sa, när hon ringde mig för en vecka sen.

Ja, vi har inte sett slutet på den här saken, helt klart.

Det kanske inte var något nytt...men c-son är en skamfläck. Jag lyckas till och med vara skamfläck nummer ett och tre (det var bevars en annan som var numer två, men henne kan inte ja blogga om). Tre åbäke finns det på jobbet, som drar ner och tynger de andra till jorden så de inte kan jobba och vara. Och eftersom då chefen såg på mig när hon sa "tre", och det aldrig kom fram vem nr 3 var, så är det väl jag. Det var visserligen fel på allihop av oss när det gällde: en var för högljudd, en för snabb, en för petig osv. Men jag är för långsam, tung och tråkig. Vet inte vad jag ska göra, väntar på de andra... Men vi är ju två inne hos de flesta? Fast man kan förstås ta upp dem själv, blir lite väsen bara ifall vårdtagaren ramlar och man varit själv. Särskilt om man är rehab-ombud är det ingen merit!   . Jaja, det är väl löpning som gäller hädanefter. På en avd där luuugn förespråkas, ska just skamfläcken jag börja rusa och jaga på de boende. Det blir säkert bra!

Vi hade nämligen röstning på p-mötet igår, och faktiskt alla utom en röstade ner mig. Det är jag som tynger ner avdelningen och jobbarkompisar! En kommentar var "de andra sa att hon är si och så att jobba med, och det tyngde ner mig. Det ska ju vara lätt och glatt att gå till jobbet, men nu har det bara varit tungt". En annan sa att eftersom hon är så snabb så får hon ta för stort ansvar, eftersom jag jobbar så sakta. När jag kommer är jobbet redan gjort liksom! Usch! Och en tredje fick välja vilka hon jobbar bäst med, där kom jag in på fjärde plats = utanför pallplats. Som tur var, var jag ledig sen igårkväll, så ingen behövde skämmas över att jobba med mig.

Men Poulsen höll på mig, som enda person! Sa att vi har aldrig problem när vi jobbar ihop, vi har kommunikation   . Så nu ska hon byta in sig till min helg, blir vi två + andra skamfläcken. Vi ska jobba som bävrar, så är till slut i bästa fall halva arbetsstyrkan OK! Sen får de andra rycka upp sig, de präktiga! Ha-ha!