I går var grannarna duktiga och flitiga i sina trädgårdar. Redan när jag vaknade, hade jag en stark känsla av att jag ville göra en utflykt. Till Korrö kanske? Ringde Inger men hon svarade inte. Hon har inte ringt tillbaka än, förresten! Till slut tog jag min middags-sallad och kaffe, och körde iväg planlöst. Hamnade först vid rastplatsen vid Sjöatorpasjön, men där var så otroligt nedskräpat så man bara kände "ta mig härifrån". Till slut hamnade jag i Libbhults ängar. Det är högt det!

Typiskt mig så fick jag en tanke: "tänk om det kommer en tromb som slänger ner både mig och bilen för backen!". Men, vädret var lugnt. Sen körde jag en annan väg hem, tur att jag tankat innan...

Idag har jag först räfsat, och sen sprang jag in efter sopborsten och sopade grus och löv på vägen. Det var en stunds motion... Fast det allra sista sopade jag ut utanför de vita strecken på vägen, då var det liksom inte mitt längre... Roligt är, att så fort jag var klar och kommit in, hade Erna susat ut beväpnad med sopborste, och nu yrde gruset på deras trottoar. En annan granne har löven kvar sen i höstas, det gläder mig att jag slet med i höstas! Det var inte roligt då men nu är det det!