Jaha, så var jag tillbaka på jobbet efter denna himla förkylning! Hostig men faktiskt pigg och utvilad. Det gick bra idag jämntöver, inte allt gick på räls förstås men det är ju människor vi jobbar med. Och de har ju sitt sätt att leva livet, även om det inte går som vi  vill i personalen...

När jag kom hem hade prästen ringt och pratat in ett meddelande i mobilen. Han sa att kören har upphört eftersom vi är så få, endast 4. Sen ringde vår nya körledare Maria och sa samma sak. Det är ju så tråkigt, nu när vi fått en bra körledare! Fast å andra sidan är det den sjunde i rad. Och som sagt, en kör kan inte bestå av fyra personer varav 3 altar och en ensam sopran. Det märkte vi ju nu, när den där sopranen blev totalhes. En kör kan ju inte bestå av endast 3 altar. Visserligen skulle Gunilla glad komma med i mitten av november, men sen är vi opålitliga på andra sätt: sopranerna jobbar inom vården = även kvällar och helger, en alt jobbar inom handeln och har sina arbetstider för sig.

En gång hade vi en kör på jobbet, körledare var en sjuksköterska. Så slutade hon, och kören låg nere. Så kom en ny ssk som kunde spela piano, kören återuppstod igen - men nu har hon med slutat. Ja, det har varit mycket av den varan i höst: folk som man just har vant sig vid att de ska finnas där, har slutat. Känns som man står och flaxar och inte kommer någonstans.