Ont i halsen, snuvig, trött och allmänt vissen... Ja, sån är denna veckan för mig! För att få nån omväxling, hostar jag lite ibland. Mina undulater är visst lika trötta som jag, sitter som två hösäckar på varsin pinne och tiger. Orkar knappt hålla ögonen öppna! Kanske vi skulle ta en sovstund? Jag har köpt en korsordstidning, kan ju skriva i den så får vi se vart det bär.

Det var regnigt igår och idag är det med mulet, det passar mig bra för då växer svampen i skogen! På söndag ska kören sjunga i kyrkan, jag är ensam sopran, undrar hur det ska gå med min hals? Där finns ju ingen röst? Jag har tigit nästan hela dagen, så visst försöker jag spara på den, men ändå.

Men usch vad trött jag blev nu! Ibland tror jag, att man blir förkyld för att det är dags att slå i bromsarna. Det är första varningen liksom, struntar man i den så blir det värre nästa gång. Det har varit för mycket och man behöver stanna och vila alltså. Iaf är jag säker på att det är så för mig denna gången. Jag behövde stanna hemma och vila, få tid att tänka efter. Vill jag verkligen ha det såhär?

Nej, det är just det jag inte vill! Men det "finns ingen lösning", och det är ju tråkigt. Jo, det fanns en lösning, men den gjorde saken värre för en annan person. Så vill man ju inte! Ego kan man vara hemma, inte på jobbet.

En dag såg jag tre älgar på vägen, en ko med två kalvar. De var jättefina! När jag saktade in och stannade så gick de ut i skogen. Sen stod vi där och glodde på varann! De rörde inte en fena på hur länge som helst, kon såg bara mycket förvånad ut! Det är roligt att se så ståtliga, fina djur på så sätt.