Sen kväll efter jobbet, jag vet att jag glömde en sak ute sist jag var i Blekinge. Så jag tog ett beslut om att köra när jag ändå var "i gasen", istället för att chansa på att jag var pigg sen på min lediga dag. För det var jag verkligen inte!!

Ända ner till Ingelstad kände jag hela tiden efter ifall jag var för trött egentligen, men kände ingen som helst trötthet. Det gör jag aldrig när jag jobbat kväll, det tar några timmar innan jag varvat ner. Så pigg som en lärka la jag mil till mil. Framemot Broaryd gick månen upp, och utanför Linneryd glimmade den till i Ronnebyån. Fullmåne! OK det var inte roligt hela tiden jag körde, men nu hade jag ju glömt de där grejerna ute och då så måste jag ändå ner nån gång! Efter Rävemåla kändes det bättre, och när jag svängde in på Fösingsmålavägen kändes allting jaaa! Det började skymma i skogen men det var ljust på himlen.

I radion spelades " Dancing Queen ", det var sommarnatt och jag höll på att drabbas av sommarsprall, tänkte nästan gå ut och dansa i skogen! När jag kom fram till "min" kära sommarstuga la jag först då in grejerna jag glömt kvar. Sen blev jag stående och bara älskade stället. Den totala tystnaden, bara en trött fågelflöjt långt ut i skogen, den spegelblanka sjön, inte ett blad som rörde sig, den totala stillheten och så de fina husen - och sommarnatten runt omkring dem! Jag fick inte nog. Jag ville stå där hela natten, fast jag i grunden frös så jag hackade tänder ( det var  +4 ute). Med stolthet insåg jag att vi - de i Älmhult, mina kusinbarn och jag - äger detta stället. Inte någon annan! Det skulle stå kvar, även om jag körde därifrån. Med den insikten var det lättare att sätta sig i bilen och köra hemåt. Nu spelade radion " Summernight city ", sen kom " Roll over Beethoven " och några sjung-med-låtar. På så vis rullade milen lätt. Rakt framför mig hade jag länge en stor molnbank, i skymningen och med skog på båda sidor vägen, såg den ut som ett stort fjäll. Lite ögon-lureri! (Jag kommer inte på det rätta ordet).

Innan jag visste ordet av var jag i Ingelstad, och sen gick det lätt. När jag rullade in i Växjö bröts dock nattens förtrollning, där var fler bilar och gamla Växjö liksom.

Men lycke lycke oss, som äger ett så fint sommarställe, säger jag bara!!!

Ledmotivet till "Onedinlinjen" trängs just nu med Rolling Stones "It's only rock'n'roll" i mitt huvud.