Ett PS till inlägget "Musik": Eldkvarns "Kärlekens tunga" kvalar in på top ten över Sveriges tio bästa låtar /DS

Läser om en 88-åring som kört på en tant med kundvagnen. En gång i en blomaffär krockade min vagn med Andreas Ravelli. De fastnade i varann.

Idag tänkte jag skriva om musik, och eftersom det blir lite långt kanske, så får inte facebookarna läsa det! Ha-haa! Idag hade vi radion på på jobbet, till slut var det Vetenskapens värld,  frågan är väl kanske hur intressant just det var, men mest var det musik! Plötsligt blev det en goe-låt, ursäkta mig här nu men det var "Highway to hell"  !  Då var jag ju lite nöjd med att jag jobbade med Susanne... För då kunde jag ju peta upp volymen lite! Ja, det var bara lite, det störde ingen mer än mig så att säga. Hade det varit ensam i bilen så hade det blivit helt  andra decibel!

Nån timme eller så senare, var det Sus egen tur att skruva upp (högre än jag faktiskt!), då kom den halvtokiga låten "Elektropop" . Och vad gjorde då en av tanterna, dånade? Nej, började klappa händer i takt!

Alltså, min fråga är: varför ska man inte få spela upptempo-låtar på jobbet? Nu menar jag INTE mitt låtval där, men en oskyldig som "Elektropop" ? Inte jämt och hela tiden naturligtvis, men faktum är faktum: tanten blev glad en stund, annars hade hon väl inte "diggat loss"?

På hemvägen fick jag iaf blåsa på som jag ville, och deeeet gjorde jag! Det kom ju fyra mums-låtar i rad, dvs den första hörde jag bara slutet på till all förtret. Men sen kom ABBA och ja, annan sån härlighet.

Igår kväll när jag la mig efter "Idol"  så hade jag en hårdrock-låt i huvudet. Det var antagligen rätt bra, för jag sov bra på den sen, hi-hi-hi! Får man säga så? Eller ska jag vara snäll och säga att jag var så trött efter förra natten?