Hundar och snö passar bra ihop! Hästar och snö med för den delen, däremot försök lära en katt tjusningen med snön... Förut när jag skulle ta in tidningen, var Filippa   ute. Hon kom springandes när hon fick se mig, man måste ju hälsa! Sist vi hälsade, tog det sån tid att hon till slut la sig ner i snön. Idag kom husse ut och körde iväg, och när han kom tillbaka kom båda Filippa och Moa rusande och sprang före mot huset. Sen började de brottas i snön, och de busade så de såg inte att husse gick in. Vilken miss...!

Jag gick ut med en New Foundlandshund vid namn Lone en gång,   , och såna vovvar älskar ju snö. De är gjorda för snö och kyla helt enkelt. En gång när vi gått iväg, tyckte ägarna att vi dröjde med att komma tillbaka så de trodde att det hänt något, och tänkte ta bilen och köra ut och leta. Det hade de väl kunnat, de hade iaf inte behövt köra mer än några meter! Där är ett grönområde, och där låg Lone och rullade och rullade i snön! Hon tyckte det var konstigt att inte jag med rullade mig, men beslöt sen att strunta i vilket. En gång gick vi ut en jätterunda när det var -14 grader - då kunde Lone gå hur långt som helst, äntligen var det anständigt väder!!

Den hund familjen och jag själva ägde en gång, en korsning beagle-drever som hette Twiggy, hade mest ont av snön. Hon var naturligtvis glad för den som hundar är, men var i höjd med en tax, så hon behövde skottade vägar för att ta sig fram - och synas!

Apropå hundar så har de börjat skjuta smällare nu. Twiggy och senare Månsan, var inte rädda sålänge de fick vara med oss. Men nu är det rätt skönt att bara ha två undulater. De bryr sig inte så mycket om att det smäller.