Jag har inget att säga, men tycker att jag ska göra det ändå. Igår när jag kommit hem från jobbet, skulle jag upp till LH och rida. En häst som mest blivit riden i skogen förut, men nu när det bara var andra gången, och ridhuset inte var upptaget så tog jag ändå chansen att vara därinne. Gick dit med min stol som jag tagit med för att lättare komma upp (hi-hi). Det blåste ju ute, så det knakade och knäppte i väggarna, men värre har man ju varit med om i Rödjes ridtält när väggarna skakade i höststormarna. Med riktig flax en sån kväll så hade man dessutom en häst som var skräckslagen. Nu var det ändå träväggar och därtill en Haflinger!

Det där Tina har sagt om att Ville har svårt att stå still när man ska sitta upp, var dagens understatement. Han var värre än Ramona! Därtill spelade han rädd. Men trägen vinner och jag slapp bli arg (som var det enda som funkade på Ramona), och när jag väl kommit upp så gick han lugnt och var inte "rädd" längre. Visst, öronen var spetsade, men när vi började göra annat än att bara skritta runt så var han koncentrerad på det. Fast jag red med dörren öppen för ifall att... Ville gick inte ut nån gång. Däremot hade han en trav som man bara blev glad av, den gick fortare och fortare! Satte verkligen mig på prov... Det behövdes inte petas mycket med nån skänkel heller, jag petade nämligen till med innerskänkeln för att vi skulle komma ut på spåret, och Ville tolkade det som galopp...

Nästa gång, om ridhuset är tomt igen, ska jag kanske våga galoppera... Jag har inte gjort det på år och dag.

Nu vill mina fåglar bli överhängda. Jaha, klockan var visst lite mer än jag trodde. Men jag har LEDIG HELG, det känns så skönt just nu! Inget heller planerat, ännu bättre. Jag kan bara sitta och glo och lata mig om jag vill, förfalla till grubbel eller låta bli och tänka, gå ut och röja med äpplena eller gå i skogen. Åka in till torget och köpa blommor är egentligen överhängande. Jag är förresten sugen på stekt fisk, av allt opraktiskt. Hm får se vad jag gör åt det.