Nu har jag då äntligen fått det här att installera virusskydd och sånt på min hemmadator fixat,så nu är det äntligen klart! Eftersom jag går för att vara datakunnig på jobbet - herregud, Bom! - så fick jag ta till supporten, och via chatten tog de över datorn, eftersom jag blev så stirrig till slut att jag inte gjorde nånting rätt. När jag skulle gå in på Norton, fick jag ju gå ut och leta upp ikonen, och fick då se att rutan uppe till höger var illröd och det stod "Hotad". Då blev jag stirrig på riktigt, och som sagt det var bättre att supporten övertog alltihop. De vet ju vad de gör!!! Nu ska jag skicka iväg pengarna till den nya prenumerationen idag, och så tar det en 10 - 12 dagar innan det är helt klart, så jag har fått en frist. Annars hade egentligen prenumerationen gått ut idag, och då hade jag saknat både virusskydd, brandvägg och allt sånt imorgon. Ännu en anledning att vara stirrig!

Det här stycket hade jag redan skrivit en gång, men så försvann det. Så nu blev det sämre skrivet (jag vet att jag är ego, men det var bättre skrivet första gången!!).

Nu har jag en citronkyckling i ugnen, den verkar lovande: kryddad med citronskal, olivolja, vitlök, rosmarin, spiskummin, soja och honung. Till det rotfrukter (morot, majrova, selleri, palsternacka och kålrabbi), som skulle bres ut på en långpanna ihop med olivolja, salt, peppar, sparrisar, svarta oliver, chiliflakes, smulad fetaost och på med vitt vin. Snart blir det fredagsmyyys...!

Jag har just gjort mig själv galen genom att installera brandvägg, virusskydd och sånt. I typ en kvart satt jag och bara glodde på en grön remsa som sakta förflyttade sig framåt och såna grejer. Jag menar min dator är ju inte den raskaste i sig själv, så det gick det ju inte fortare för. Jag hoppas nu iaf att jag är skyddad, annars poppade det upp en ruta igår (ja, den har poppat upp några dagar i rad!) att det var 2 dagar kvar, sen fanns inget skydd alls, dags för ny prenumeration! Jag fyllde i allt som jag brukar, men i år gick det inte att betala med kortet. Helt omöjligt bara! Så jag skulle betala via Plusgiro, vilket kunde ta upp till 2 - 3 veckor innan allt trätt i kraft! Ja, vi får se hur det blir. Kanske är Norton inte nöjda, då lär rutan snart poppa upp igen. Då banne mig ska jag utnyttja deras support. Hoppas de talar svenska, he-he! Annars var meningen att jag skulle kört in till stan nu, för naturligtvis måste prenumerationen betalas på Nordea. Men man kan alltid hoppas att man slipper köra iväg bara för det.

Jag menar, för sen vet man inte om man vågar använda datorn ifall den inte är skyddad - men jag kan ju heller inte låta bli att använda den i tre veckor!

Om sju minuter är det dags för elvakaffe. Sen ska jag göra några färsbiffar med paprika och vitlök i, som jag läste om i en veckotidning igår. IG och jag mumsade visserligen köttfärssås på jobbet igårkväll, istället för sylta, men hur rolig mat är sylta???

Vår ssk Jonte, tyckte att Shema skulle öppna ett mail hon fått på jobbdatorn. För där kunde ju stå något informativt om en viss vårdtagare. Som tur var hade Shema vett att inte göra det, herregud det var lite skoj och trams från mig, inget av värde! Jag menar herregud, varför skulle jag skriva viktiga saker om de boende i ett mail ??

Nu govänner är det 4 veckor kvar till semestern ! Vi som har tidig, alltså. 31 dagar.

Nu har jag kommit hem från jobbet, och hur fann jag då min fågel? Pigg som en lärka! Ingen uppburrad, sovande undulat, ej heller liggande upp och ner på golvet, utan en smal, slät fågel med stora, pigga ögon. Har jag lärt dem att vända på dygnet, eller? Jaja, så nu kommer jag mig inte för att hänga över dem än... Men hur i hela friden ska jag vända deras dygn rätt igen?? OK, förvisso kommer det en och annan blinkning nu med, men ändå! Och who knows, de kanske är vakna mycket på nätterna.

Annars har det inte hänt något sensationellt ikväll, som Ingeborg sa så gjorde vi det vi skulle och vad kan man mer göra.

Nu har jag gått en rond med Symantec / Norton. Att det ska vara så rackarns svårt att förnya prenumerationen på virusborttagningen! Himla invecklat, har inte för mig att det brukar vara så krångligt!

Nu kvittrade förresten Flye! Har jag inte hört på flera dagar! Midas har satt sig på sovgungan.

Nu när jag slutat oroa mig för mig själv, blir Flye konstig. Sitter mest uppburrad och sover, vilket absolut inte är ett bra tecken för en undulat! I går kväll stängde jag båda dörrarna nästan helt till rummet, så de skulle få en god natts sömn kanske, och på morgonen var han som en ny fågel! Men nu är det sådär uppburrat igen, sitter på ett ben och blundar... Jag vet inte vad jag ska tro.

Undrar återigen på, ifall jag ska ha kvar Midas ifall Flye går bort. Filippas familj t.ex är ju väldigt glada för mina fåglar. Ja, vi får se framåt. Naturligtvis vill jag inte vara helt utan husdjur, men det är jobbigt när de dör, och en ny undulat måste egentligen skaffas in samma dag. Och den gamla ska begravas hedersamt... Dessutom är jag ju inte så mycket hemma hos dem som man bör.

Jag undrar ibland vad det är för virke i Midas, han bara tuffar på, har under sina år överlevt flera "sambos"! Jag trodde det kanske var samma virke i Flye, men det var det väl inte då... Det värsta med sjuka fåglar är, att de inte visar något förrän det är försent. Andra djur som hundar och katter och sånt, har man ändå en chans att ta till veterinären och göra ett försök att fixa till sjukan.

Just nu sitter de och putsar fjädrarna. Men om jag går härifrån tror jag Flye sätter sig och sover igen. Suck suck...

Nu ska här skrytas om mig först dock! Jag hittade ett nytt recept på Drömmar, gjorde dem och åååh vad möra, platta, spruckna, bleka och fina de blev! Möra och sega i smaken, jag måste bara tala om detta förstår ni! I rena glädjen bakade jag Landgångar med, som också blev bra, hi-hi på mig!

Jo, Helena. Hon bor mitt emellan G-ås och Tingsryd (vore rena drömläget för mig). När hon var 18 tog hon körkort, men vid 21 fick hon en tumör i huvudet, så hon har inte fått köra bil sedan. Jag har tappat räkningen på hur gammal hon är nu, ska rådfråga Eniro, ett ögonblick! Nej, de visste inte. Aja, klart mycket yngre än mig... Hon jobbar inom äldreomsorgen i Växjö, och har lika oregelbundna tider som jag. När hon ska till jobbet, tar hon mopeden in till Tingsryd, och därifrån tar hon bussen. När hon ska hem, nu vet jag inte om de jobbar ända till 22 precis som vi men i alla fall, tar hon bussen ner till stan, sen vidare därifrån tillbaka till Tingsryd - och så mopeden sista milen! Detta, brudar, är tuffa tag höst och vinter tycker jag!!!

Vega å sin sida, bodde "i andra änden av sjön", d.v.s min sjö Getråsen. I ett hus som ligger i slutet av en privat väg, vi snackar långt ute i skogen, visserligen med sjöutsikt. Hon jobbade på ålderdomshemmet, som det hette då, i Eringsboda. Över en mil emellan, kan tänka mig en mil och tre kilometer... Sisådär. Detta cyklade Vega, till och från jobbet, utan en enda gatlykta längs hela vägen! Som ni vet, som varit i min stuga, så är det väl en 7 km landsväg, sen in i rena skogen. Tänk att cykla detta ensam på hösten och vintern! Jag träffade Vega förra året var det väl, och tanten, runt 80 - 90 nånting, hade figur som en tonåring.

Det är såna bruttor man kan tänka på, när man själv sitter i bilen på väg till och från jobbet. Rediga envisa smålänningar!

Igår läste jag en bakblogg, och drabbades själv av full inspiration till att baka! Hade ju också något att fira, så jag snodde ihop en sockerkaka som blev hög och fin. Så då ville jag göra en småkaka med, det doftar ju så väl... Bestämde mig för drömmar...men det blev mardrömmar! Vet inte ett skvatt vad jag gjorde för fel, men kan säga att degen gav uttrycket "smuldeg" ett ansikte. Gick inte att få ihop dessa till bollar och de klumpar som ändå hamnade på plåten, blev stenhårda. Det hjälper inte ens att doppa dem! Finns det någon kunnig person som vet vad jag troligen gjorde för fel? Överväger att göra om dem idag, tänkte att jag kanske hittar något bra recept på Internet.

Idag hade jag planerat in att åka till G-ås och klippa gräset borta vid ormahiet. Det har ju varit iskalllt hela helgen, så jag förväntade mig det idag med. Nehej! Istället är det helt plötsligt varmt - och regnigt. Allt jag inte behövde, så jag är hemma. Får väl baka och ringa några samtal, de ska ändå ringas.

Idag kan jag nog skriva ut det jag hummade om igår, det verkar inte vara så farligt iaf... Jag tror jag har kommit till en lösning.

Sent i lördags kväll, jag jobbade ju till 21 och sen innan man är hemma och det, så kände jag en hård liten grej i vä armhåla. Den var verkligen hård och satt där den satt, rubbade sig inte. Alla kan nog förstå vad jag trodde det var. Djupt in satt den med.

Trots att jag jobbat delad tur, och hade två heldagar framför mig, sov jag inte särskilt mycket den natten. Och jag kände mig mycket ensam...

Men vad är att göra när det är helg, och framför allt jobbhelg? Det var till att tänka att "jag ringer tidigt måndag morgon, det är inte så många timmar dit". Så det gjorde jag idag. Strax efter åtta - telefonkö. Eftersom jag ringde från jobbet - på egen mobil dock! - kunde jag ju inte sitta hur länge som helst. Tog upp en tant - och bäddade åt henne, vad rackarn skulle jag göra det för - och sen var klockan tre minuter över nio, och telefontiden var över! Jaha. Fick ringa igen strax efter ett - då var det upptaget och upptaget. Ringde växeln - i växdet var telefonkö för att få svar i växeln!!! Aldrig varit med om maken!! Kunde inte sitta där hur länge som helst igen. Jobbtid och dessutom p-möte halv två. Får ringa imorgon...

Men efter mötet, när vi duschade, kände jag efter igen. Den fanns inte kvar! Jag kände efter varv på varv, hårdare och djupare in för varje varv - den var puts väck! När jag kom hem tog jag ett varv till - kändes precis som vanligt igen! Trots detta ringde jag sjukvårdsupplysningen, och de hade en bra förklaring. Ska nog trots detta söka på vårdcentralen imorgon, för att bli så nära hundra som möjligt. Jag tycker också att jag har ju nyligen varit på mammografi, det borde inte poppat upp så fort. Jaja, hade det varit skarpt läge hade jag väl bölat för det, och nu när det förhoppningsvis inte är något, och jag har gått i sån spänning flera dagar, så ska jag väl böla för det!! Kanske. Eller spar vi det till en annan gång, när jag dessutom glömt vad det handlade om.

Men nu har jag en aning om hur jag reagerar på blotta misstanken om, att det allra värsta skulle hända... Och jag tänkte, jag med alla mina semesterplaner! Blir kanske inget med dem, och hur ska jag då motivera mig när jag ringer återbud? Kändes till och med, som att det vore futtigt ifall det åskat i lördags natt! Vadå ett åskväder, det finns värre saker liksom! Får väl se vad jag säger sen i sommar, när det verkligen blir åsknätter...

Jag glömde säga i förra inlägget, att jag sett två igelkottar i år. Båda var överkörda.   vad säger man.