Tänk att man kan bli så glad av att komma hem!!! Helt euforisk. Jag var lite smånervös på rapporteringen till kvällspersonalen, för en avdelning hade hur mycket som helst att säga om en ny person. Jag gick ner kvart i tio, och först 22:08 hade jag fått rapportera ("det är lugnt"), bussen gick 22:10... Kvällen ihop med Inger gick bara bra, det var inte så surt att jobba, jo förbålt trött var jag men det var inget mot vad Zahra var! Inger och jag såg på favvoprogrammet "112 på liv och död" , det vill säga mitt  favvis (om det är Ingers vet jag inte!), och Inger meddelade att hennes barnbarn (som går i samma klass som A som skulle gå bredvid hos oss men hoppade av) ska bli polis. Varför ska alla bli det helt plötsligt?

Utom i vår släkt, där behärskar vi oss. Ja, eller så skulle hon bli ambulanssjuksköterska. Tycker det där påminner om någon... Inga namn K!

I Varberg var det väl bra förutom vädret: blåst och regn. När det andra gänget dök upp idag kom genast solen! Vi fick inget förmiddagskaffe vilket ju var störande på alla sätt, pausen var strax före  Simlångsdalen ist f i, jag menar där kunde vi ju köpt... Fast jag trodde vi skulle få när vi kom fram, men det blev istället lunch nästan direkt. Fisksoppa med vitlöksbröd, mycket gott... Sen ägnade vi eftermiddagen åt att diskutera etik och värderingar på lite olika sätt.

I en paus fick vi nyckelkorten till de små hus vi skulle bo i, och så fick vi installera oss lite raskt (det gavs inga långa stunder för egen tid), innan kaffe och mer värderingar. Sen var det 20 minuters rast före kvällen.

Kvällen inleddes med chokladprovning med vin. Godast var faktiskt vinet som smakade russin, det var nästan farligt... Det snurrade dessutom åtskilliga varv i huvudet. Chokladen däremot gjordet på något sätt...att man inte vill ha mer!

Middagen bestod av en trerätters: laxtoast, oxfilé och sen kaffe med halloncheesecake. Efter detta kunde man knappt röra sig. Då hade det varit skönt med en lång promenad, men för det första var det mörkt och för det andra så blåsigt och regnigt. Istället blev det en klarvaken natt, eftersom vi skulle dela rum med varann var det ju bara att göra så. Jag fattar inte varför man ska behöva dela rum med varann "för att lära känna varann bättre". Det finns ingen som vill veta ifall jag snarkar eller vad jag gör, men snart vet hela Sör det. Vill man lära känna varann kan man samtala i vaket tillstånd.

Inatt är ett nytt gäng där som sagt, men de snarkar naturligtvis inte. Själv ska jag ta en nattlig kopp kaffe nu, sen ska jag lägga mig och låta hur jag vill. Hoppas det inte dånar ända in till grannarna.

Nu rullar bussen på mot Halmstad. På hemväg efter jobbresa t Varberg. Resa, kurs, klarvaken natt. hem - o jobb. Det som inte dödar härdar...