Nu har jag gjort det absolut sista inför morgondagen: tänt ljus på kyrkogården, och tagit upp ljusstaken och satt fyra ljus i den.

Då kände jag, hur mycket jag saknar att inte kunna sitta i köket imorgon bitti och ha det första ljuset tänt, medan jag tar en kopp kaffe tidigt på morgonen... Att sitta vid bordet inne i tv-rummet är liksom ingen känsla på det viset!

När han sa den 21:e juni att han hade mattan hemma, och skulle ta det nu i samband med det andra han hade gjort här, trodde man ju inte att man fortfarande skulle vänta vid första advent!! Men just så är det. Möblerna står fortf huller om buller, för det är ju ingen idé att asa ut dem i köket förrän han varit här.

Ju mer jag tänker på det, desto mer besviken blir jag. Jag har liksom alltid  tänt det första ljuset ihop med morgonkaffe i köket, det ska vara så!

Men nu är det kvällen innan, nu händer det ju inget emellan...   

Jaha, så var vi trots allt där igen. Igår hade jag tv:n på på jobbet sista timmen, inte för att jag var i det rummet utan ändå. Flera gånger kände jag "gå och stäng av den för det är ju ändå bara det där Cirkus Möller", men nej, min skyddsängel jobbar i stark motvind. Ofta gör jag inte som den säger, och så gick det som det gick. När jag väl skulle stänga av var det tv4-nyheter, och där visar de än en gång hur de sliter fjädrar av levande fåglar. Hade jag lyssnat och stängt av innan, hade jag mått lite bättre själv. Men nu yttrade sig iaf en veterinär å det bestämdaste, och jag tänkte på hemvägen, att denna gången ska jag inte ge mig ut med papper och penna. Detta får den där Beck-Friis (tror jag han hette) ta tag i.

Å andra sidan: förra gången blev ett farligt rabalder när de bilderna visades. Och varför? Jo: det ansågs sändas på barnvänlig tid. Sådana bilder skulle dels talas om innan, och dels sändas typ mitt i natten. Jag har som vanligt min egen teori om detta: att det i grund och botten är de vuxna, som inte tål att se det.

Men jag anser ändå att man ska visa såna bilder! För det märktes ju att folk reagerade! Det är såhär enkelt: syns det inte, är det inte dokumenterat, så händer det inte!

Dressman, vilket jag tack och lov inte besöker, gör reklam om sina kläder i finaste Merinoull. Jag vet inte, om jag är ensam om att minnas bilderna när de skar skinnet av rumpan på lammen utan bedövning. Lammen bräkte och skrek, jag har aldrig i mitt liv förr hört ett får skrika... Har väl varit för barnslig mot dem... Finns det någon karl därute, som vill åta sig, att efter julhelgerna fråga Dressman hur många de sålde av dessa plagg? Går väl att skicka ett mail kan jag tro, de vill säkert dela med sig av försäljningssiffrorna, om de är bra villsäga...

Nu är klockan 12:27, jag borde ta förmiddagskaffe... Sen ska jag baka julbröd. Ett recept jag hittade i en av de där tidningarna, jag hade under sängen...!