Sitter på en bänk och ser ut över Siljan. Det är lite bättre än att gå ensam i urskogen, trots allt...

Undrar vem Dala-knotten tuggar på ikväll, när dom inte längre har mej ute i skogen? Tänk vad man behöver medmänniskor förresten, dä oootroligt!

Ensamt i kojan, det regnar, kallt, jag fryser och har blöta kläder, sitter bara och glor. Just nu är livet inte roligt.

Då var jag här igen. Egentligen är klockan fem i elva på förmiddan = förmiddagskaffe. Och nu första semesterdagen så kan jag ju faktiskt passa tiderna vad gäller sånt! Ha-ha-ha!

Jag ska inte säga hur många timmar jag jobbade igår. Det är hemligt. Det var också mycket att göra på kvällen, så jag insåg att jag inte skulle kunna sluta vid halv nio. Men se på rackarn, vi var klara två minuter i halv! Fast sen ringde Poulsen sig sjuk, och jag fick ringa in nån annan. Jag ringde två samtal, fler var ingen idé - och sen frågade jag hon som stod bredvid! Och hon sa ja. Så enkelt kan det vara! Men det behöver man ju inte tala om... Sen ringde jag AMF, men det kan jag heller inte skriva i Medvind. Nåja det samtalet kom nog faktiskt efter 21, så det får jag inget för ändå!

Min tvättmaskin låter underligt idag. Jag trodde först att det var kommunen som blåste någonting i parken, men det var det inte. Javisst. En semesterresa, ny källardörr och 56 meter staket. Varför inte en stor utgift till?

Annars ägnar jag mest dagen åt att fundera hur jag bäst ska packa. Några klädtrasor måste man ju ändå ha med sig. Och handdukar. Skor. Kameror. Ja, och så måste jag ju städa. Det kan inte se ut som i vanliga fall, när andra människor ska in här varje dag. Hm, så varför sitter jag här då?  :-D

Jag har inget att prata om, men däremot lust att krafsa ihop några ord...

Idag vid halv sju på morgonen, hittade jag en mördarsnigel på hallgolvet. Hjäääälp tänkte jag, men det ledde ingenstans. Så jag knölade ihop ett papper ur en gammal Smp, men hade inte modet. Tänk om jag känt snigelns kropp genom pappret *ryyyyser*. Så istället hämtade jag ett kvistfritt kvastskaft i källaren, hivade undan skorna, öppnade ytterdörren och spelade golf med snigeln. Pang så hade jag sulat iväg den ut i det fria!

Good God vad äcklig den var! Att den var inne alltså!

Sen körde jag över två stycken. Hey baberiba, tre stycken före sju på morgonen!

Jaha, sen regnade det och det var härligt, för då behövde jag inte göra någonting. Men si, sen kom solen och då blev jag ju tvungen att klä mig och gå ut. Så vid tre spänstade jag iväg på promenad, jag skulle gå 1 1/2 timme rakt fram, och sen samma väg tillbaka. Bara för att se om det gick... Dessvärre hamnade jag sålunda i P-ås, det tog nästan exakt 2 timmar att gå dit. Tråkigt nog tyckte de inte att jag kunde gå hem också för egen maskin, trots att solen sken från molnfri himmel. Utan jag fick åka med Inga. Håhåjaja...

Väl hemma sände jag ett skoj-sms till grannen Tina, och hon trodde att jag skickat fel. Det slutade med att vi gick en entimmes skogspromenad. Heja Catharina-Tina!

Hela dagen har jag lyckats, det var inte meningen men det har blivit så, levt på vatten och kaffe. Inte förrän efter nio, halv tio ikväll fick jag i mig riktig mat. Det var dock en sorts äggröra, som passade särskilt bra efter ett stenhårt gympapass. Så det var ju perfekt tyckte jag! Dock har jag, hahaha, kvällskaffet kvar...

Nu har grannen lagt sig, eller släckt ner iaf. Kanske bäst att inte jag är sämre...

Hjäääälp! Jag har en mördarsnigel på golvet i hallen!! Måste ju ut med - åååh, HUR?

Just idag frestar det inte sådär enormt, att ta frukosten med ut till bryggan och äta den sittande med benen i vattnet.

Snacka dilemma: äntligen sommarkväll ute, man vill bara ut - och så är jag stentrött!